Det är inte bara för att det är vänliga veckan som jag tänker inleda med att jag håller med Ulla Pettersson om vikten och behovet av petimätrar i politiken. Jag håller nämligen uppriktigt med om saken till hundra procent.
Personer som kan procedurer, rutiner och regelverk är en stor tillgång för alla partier. Även om det kan vara jobbigt att avslöjas med att ha fel om det man ibland kan tycka är detaljer, är det för helheten avgörande att formalia följs.
Men ännu viktigare än att dessa viktiga personer ges utrymme i politiken är att man lyssnar på dem när de påpekar att något är galet.
Som till exempel om någon påpekar att ett beslut har verkställts innan det är formellt fattat. Då är det av vikt att man tar till sig den relevanta kritiken istället för att ifrågasätta och misstänkliggöra budbäraren.
Bara som ett exempel alltså.
Jag håller också med Ulla Pettersson om att det goda i allt elände som uppdagats de senaste månaderna är en chans att tänka om och göra rätt.
Arbetsbelastningen på Sofia Wollmann som vd för tre bolag har av allt att döma varit helt absurd och hon har inte fått gehör för sina vädjanden om hjälp.
Förre regiondirektören Jan Björinge meddelar (enligt Helagotland.se) att han agerade direkt han fick information från vd, medan förre regionstyrelsens ordförande, Åke Svensson (S), tvärtom säger att Björinge inte tagit sitt ansvar.
Återigen ord mot ord från de två personer som under några månader ledde Region Gotland tillsammans.
Den som vet, Sofia Wollmann, vill inte kommentera till öns medier.
Så nu finns två sparkade nyckelpersoner som kan beskyllas utan att behöva ta ansvar men en tillförordnad regiondirektör som borde kunna tala för situationen som knappast uppstod efter att Jan Björinge tillträdde den 1 juni.
Det är lätt att vara efterklok om att många borde ha agerat personligen när verksamheten i Gotlands näringslivs- och etableringsservice (Gneab) uppenbarligen inte fungerade.
Men bolaget har ingen verksamhet mer än att det ägde två fastigheter, Hantverket 1 och Telefonen 5, varav både skulle säljas.
Det fanns därmed ingen anledning att ana att fara var å färde. Självklart undandrar det inte ledamöterna ansvar men att ingen larmade är inte så konstigt då ingen hade anledning att tro annat än att läget var lugnt.
Däremot köper jag inte för ett ögonblick ursäkten att ledamöterna i styrelsen inte fått kunskap om vad uppdraget innebär.
Det är vars och ens förbannade skyldighet att ta reda på vad för uppdrag man tar och att det är skillnad på att sitta i en politisk styrelse och en bolagsstyrelse måste ses ingå i allmänbildningen, inte minst för personer som innehar de positioner det rörde sig om.
Hela styrelsen borde därför göra som de moderata ledamöterna under gårdagen meddelade att de gör, ställa sina platser till förfogande tills den oberoende utredningen analyserat ansvarsfrågan.