Regionfullmäktiges presidium kan jämföras med riksdagens talmän. Det är en hög position och det är presidiet som ska hålla ordning på de demokratiska processerna, att de följer regelverket, är effektiva och en trygghet för beslutsfattarna.
Man har nu haft två år på sig att skola in sig i uppdraget. Tyvärr verkar det fortfarande varje gång som om presidiet leder sitt första möte med ledamöter de inte känner.
Men i går togs ändå något sorts pris i handlingsförlamning när frågan kom upp om ett förslag till beslut var möjligt att ta enligt Kommunallagen. Frågan har tagits upp i tidigare instanser i processen och borde därmed inte ha varit en överraskning.
Det gällde att den rödgröna majoriteten föreslog att hälso- och sjukvårdsnämnden får tillstånd att överskrida sin budget med max 80 miljoner. Eva Nypelius (C) läste högt ur Kommunallagen som tydligt anger att beslut om nya kostnader i gällande budget ska ha en klar och tydlig finansiering.
Det finns ingen sådan i förslaget till frikort för HSN.
Stadssekreterare Per Lundin gjorde sitt för att svara på frågan men det landade ändå i ett diffust svar om att man ”trodde” att det var okej. De tre ordföranden verkade inte ens förstå att frågan var ställd till dem, de svarade varken bu eller bä.
Frågan ajournerades för att stämma av med regionens jurister men även detta resulterade i att man ”ansåg” att beslutet ”kunde” fattas. Utan ett enda argument om varför Kommunallagens skrivning inte skulle gälla i detta fall.
När så själva sakfrågan skulle behandlas blev det mycket retorik men också ett tydliggörande av skillnaderna i hur de olika partierna ser på sjukvårdens politiska styrning.
Majoriteten anser att oppositionen förespråkar en sämre vård till gotlänningarna än andra svenskar.
Oppositionen menar att alternativen till försämringar av vårdutbudet inte ens har diskuterats.
Det finns ingen som vill att vi ska sluta ge döende lindring och vård. Att ens antyda sånt är osmakligt. Men om man anser att det inte spelar någon roll vilka politiska beslut som tas, då måste man också ta konsekvenserna av det. Man kan inte å ena sidan fatta beslut som man å den andra inte ens själv tror på. I alla fall inte om man vill ha något resultat.
Det finns nog ingen som tvivlar på att alla som kan gör allt de kan för att komma tillrätta med vårdens ökade kostnader.
Vården har ”gått back” sedan 40 år tillbaka, något som har backats upp av regionens övriga verksamhet. Nu går det inte längre för marginalerna finns inte. Och frågan som ställdes av flera men inte fick något svar var varför bara hälso- och sjukvården ska slippa besparingar. Socialnämnden har precis samma läge men får inget frikort.
Att blunda för det ohållbara i denna ekvation är inte seriöst. Man kan säkert samla poäng genom att ge sken av att man värnar välfärden när det i verkligheten är precis tvärtom, man sätter hela vår framtida välfärd på spel genom att inte agera nu.
Det krävs tuffa beslut. I våras rådde politisk enighet kring detta.
Nu vet ingen vilket bäst-före-datum som gäller för de rödgröna besluten. Då blir det också svårt att hitta breda överenskommelser.