Det är ingen liten detalj vilket ”vi” man står bakom, även om man samlas under paroller som alla kan skriva under.
Därför är det smått irriterande att Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ vill göra det till missunnsamt käbbel när de får frågor kring varför inte alla partier kunde stå som arrangörer vid morgondagens manifestation mot rasism och sexism i Visby.
Inte blev det bättre när de förklarade att de inte kunde gå bredvid politiker från andra partier som inte delade deras syn på flyktingpolitiken i Sveriges riksdag.
Men de hälsade samtidigt att dessa politiker ändå var välkomna till arrangemanget.
Snacka om dubbla budskap.
I grunden förstår jag dilemmat, det finns partier som beslutat om regler som gör det svårare för människor att söka skydd för krig och förföljelse, som hindrar familjer att få återförenas i ett tryggt land. Att samma partier sedan demonstrerar och manifesterar till stöd för samma människor är en form av hyckleri och dubbelmoral.
Men nu handlar inte morgondagens manifestation om svensk invandringspolitik. Den handlar om att stå upp mot rasism och sexism oavsett vem som blir utsatt och oavsett vem som utsätter.
Det är inte rasism att försämra för människor att ta sig till Sverige, det är inhumant och ovärdigt, men det är inte rasism.
Eftersom Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ ville göra partipolitik av sin manifestation var jag inte särskilt intresserad av att delta. Partierna står båda längst ut på vänsterkanten och jag är inte mycket för politiska ytterkanter.
Men efter att ha sett vad eventet utsattes för i kommentarsfälten på Facebook ändrade jag mig. Det här är för viktigt för att låta principer väga tyngre än syftet.
Eftersom jag varit med om samma sak – att planera en fredlig manifestation för medmänsklighet och demokrati och se den bombarderas av hat (då från yttersta vänsterkanten) – var det lätt att lägga principer åt sidan.
Många är oroliga att det ska bli stökigt med motdemonstrationer eller andra otrygga inslag.
Skulle sådana bli verkliga kommer det att bli väldigt svårt för personerna bakom detta att behålla offerkoftan på. Gör man en motdemonstration mot en antirasistisk manifestation då visar man var man står.
Jag hoppas att vi är många som trotsar skrämskotten och samlas på Öster på söndag.
Det handlar om det enkla att stå upp mot rasism och sexuellt våld. Somliga säger att det är att slå in öppna dörrar eftersom en majoritet av alla människor ser det som en självklarhet att man är emot rasism och våld.
Men som jag ser det handlar det inte om att manifestera självklarheter. För mig handlar det om stöd till alla dem som drabbas av rasism och våld, inte minst sexuellt våld.
För alla dem tror jag det som hänt de senaste dagarna ter sig helt absurt. Så för mig är det inte att slå in en öppen dörr att visa mitt stöd för dem.
Man kan visa sitt stöd på olika sätt, detta är ett, som blir synligt och symboliskt. Det passar inte alla men det passar mig och jag hoppas vi blir många.