Att kritisera den rödgröna majoriteten har tidigare beskrivits som härskarteknik av såväl Gotlands Folkblads Erik Fransson som Ronnie G Lundin.
Detta följdes i fredags upp med konstaterandet att det var mobbning som tvingade regionfullmäktiges ordförande att till slut lämna sin post.
Och i lördags påpekade Björn Jansson på samma sida att han tycker att det är oseriöst att säga att den rödgröna budgeten slutar på 0.
Ta en titt på regionens egen bild av driftbudgeten som presenterades vid presskonferensen och dra sedan själv din slutsats om vad som är seriöst och inte.
Nu får det väl vara ett slut på detta självömkande. Offerkofterollen är redan upptagen av ett annat parti.
Hade kritiken varit enbart ett politiskt spel hade det funnits anledning att prata om detta. Nu handlar det om långt mer allvarliga och återkommande händelser och ageranden som inte handlar om politik utan hur man sköter sitt mandat som makthavare med ansvar för Gotlands väl och ve.
Det handlar inte om några små felsägningar eller misstag, alla vet det så det blir ju bara patetiskt att försöka skylla på den dumma oppositionen.
När ledamöter gång på gång får heta något annat än de heter och tillhöra andra partier är det ett återkommande irritationsmoment och framför allt bevis på bristande respekt.
Värre är det dock när presidiet inte kan svara på grundläggande frågor om hur man bedömt ett ärende, som när lagligheten i ett beslut ifrågasatts redan i tidigare instans men där presidiet ändå inte hade en aning när frågan kommer upp i fullmäktige.
När det underlag som man bygger sitt beslut på helt saknas tycker majoriteten att det är taskigt att påpeka detta. Dålig stil.
Myndighetsutövning grundas på vad som skrivs i medier. Rättssäkerhet någon? Även om allt detta pågått så hade det varit lättare, inte att acceptera men fördra, om den övriga politiska ledningen skett med tydlighet och förvissning om att det fanns en långsiktig plan.
Nu verkar planen vara att hålla ut till nästa val och då slippa allt ansvar och makt som man bevisligen inte vill ha.
Björn Jansson har aviserat att han inte tänker ställa upp en mandatperiod till.
Vem blir hans efterträdare? Kan nån peka ut någon självklar kandidat? Jag ser Björn Jansson som den klart mest lämpade personen för uppdraget, inte för att min åsikt på något sätt har med vem det blir att göra.
Men att han fick träda tillbaka in på scenen efter att redan en gång ha klivit av politiken visar att det inte direkt kryllar av efterträdare inom den gotländska socialdemokratin. Att Socialdemokraternas starkaste kort var en person som lämnat politiken var ett svaghetstecken.
Och med tanke på det man nu bygger upp, bilden av en opposition och opinion som mobbare, är det lätt att bli ännu mer orolig för framtiden. För om alla kritiker är mobbare och härskare då kan man ju hävda det i alla lägen när man blir ifrågasatt.
En synnerligen bekväm tillvaro. ”Du är dum”.
Dock inte värdigt dem som beslutar om hur vår gemensamma välfärd ska säkras för fler än oss som råkar leva just nu.