Det var inte tänkt att det skulle informeras förrän i efterhand.
Jag häpnar när jag läser på Helagotland vad tekniska nämndens ordförande Tommy Gardell (S) öppet erkänner om förslaget på ny organsation för öns räddningstjänst.
Det var inte tänkt att allmänheten, medborgarna, skattebetalarna, skulle bli informerade om den stora förändring som var på gång.
Jag vet inte om detta var en förankrad intention hos nämndens samtliga ledamöter, men hur få det än gäller så är det allvarligt. Det är inte så vi jobbar med politiska beslut i Sverige. Vi har öppna och transparenta processer i det som gäller vårt gemensamma.
Att det skulle bli debatt, vad man än presenterade för förslag, borde inte ha kommit som en överraskning. För någon.
Man kan inte hoppa över debatten, den kommer hur man än gör. Och ju mindre information som ges, desto mer spekuleras det.
Tommy Gardell sa i Radio Gotland i går att han tyckte att mediedebatten varit osaklig.
Nu är det ju så fiffigt att han som högst politiskt ansvarig har ganska hög tillgänglighet till fyra redaktioner. Han skulle med 99 procents säkerhet snabbt ha kunnat nå ut med saklig information om det han ansåg fel.
Men att det finns olika perspektiv och åsikter på förslaget är inte osaklighet, det är helt naturligt.
När man inte hade tänkt att informera över huvud taget är det lätt att den information man till slut ser sig tvingad att ge, inte blir så bra.
Det blir sällan det när man inte förberett sig och när man inte vill att någon information ska gå ut.
Tommy Gardell hade ”tagit för givet” att de deltidsbrandmän som varit med i arbetet att ta fram förslaget informerat sina arbetskamrater. Som gammal LO-ombudsman borde han veta att det är arbetsgivaren och ingen annan som har mandat (och skyldighet) att informera.
Själva förslaget har räddningstjänsten jobbat med länge och med de förutsättningar regionen har finns inte en uppsjö av bästa möjliga alternativ.
Det gäller att hitta ett alternativ som löser de problem som finns nu. Framför allt att man inte lyckas rekrytera folk. Då måste de resurser som finns användas på ett optimalt och flexibelt sätt. Det förstår nog alla. Och alla som jobbat med detta vill självklart inget annat än det bästa.
Men det handlar om vår grundläggande känsla av trygghet. Då måste man också ha svaren på de frågor man kan förutse kommer. Om svaren blir att man får höra att man är osaklig, obstruear eller till och med inte anses ha med att göra hur denna trygghet är organiserad, då blir det svårt att få gehör och stöd.
Då får man bygga ut mer, inte mindre, tid i processen för debatt och förankring.
Nåväl, nu har vi denna tid då förslaget måste invänta central MBL-förhandling. Då finns ingen anledning att inte passa på att förklara förslaget mer pedagogiskt, förankra det i organisationen och utreda de frågetecken som finns för hur det påverkar tryggheten på landsbygden.