Om allt hade gått som räddningstjänstens ledning och tekniska nämnden hade velat så hade gotlänningarna först i går kväll fått veta att man beslutat om en ny organisation för öns räddningstjänst.
Det, tillsammans med ett blottat förakt för deltidsbrandmännen och deras reaktioner, är haveriet i denna process. Det senare visade sig inte minst när en anställd inom räddningstjänstens ledningsfunktion uttalade sig på sin Facebook-sida i ordalag som är häpnadsväckande från en person i denna ställning.
Hen skrev som om deltidsbrandmännen önskade sig fler larm och att de protesterade för att de helt enkelt inte begrep förslaget, alternativt för att de bara såg till sin egen ekonomiska vinning: ”De som kritiserat förslaget är de som inte har förmågan att förstå detta. Eller de som ser till sin egen lilla vinning och inte till sina medmänniskor”.
Detta bidrog knappast till nån försonlig stämning mellan kollegor där det rått konflikter sedan decennier. Det är också ett brott mot den lojalitetsplikt man har rätt att kräva mellan ledning och anställda (och tvärtom).
”Deltidarna” åker ofta på larm i sin närmiljö. Risken är överhängande att de vid så gott som varje larm kan komma till en olycksplats eller brand där vänner, släkt eller arbetskamrater är inblandade. De är vardagens hjältar för många genom sin snabba insats och kunskap om den ort och de människor där de bor och verkar. De förtjänar att bli lyssnade på.
Under många år har det varit svårt att rekrytera till deltidskårerna. Inte för att intresset saknas utan för att många inte bor och jobbar på samma ställe längre. Man måste vara snabbt tillgänglig och det fungerar inte om man befinner sig på en helt annan plats på ön när det kommer ett larm.
Problemen att rekrytera var också en av grundorsakerna till att man behövde se över organisationen. Fullt rimligt.
Men i stället för att hitta en lösning på problemet har man valt att utgå från dagens situation, med många vakanser i deltidskårerna. Man kan därmed hävda att det inte blir någon större försämring i bemanningen.
Det råder en ganska stor enighet om att grunddragen i den nya organisationen är bra. Styrkorna kommer att kunna inställa sig snabbare över en stor del av ön. Man kommer att ha ett mer ordnat samarbete och täcka upp för varandra, vilket självklart är bra.
Men det öppnar också för en upplevd otrygghet om en styrka är ute på larm på andra sidan ön och det kommer ett larm i dess närområde.
Men det mesta av fördelarna har försvunnit i en mycket klantigt och arrogant skött process. Och ledningens attityd som har blottats sedan förslaget blev känt är inte glömd för att det nu finns en klubbat organisation.
”Motsättningar mellan deltids- och heltidsbrandmän är inget nytt. Men det är inte unikt för Gotland och jag köper inte det som förklaring till att folk slutar” sa Dick Svennefelt i tisdagens GT.
Som om det är ett tillstånd som man inte kan göra något åt.
Det går naturligtvis att ändra på.
Liksom tekniska nämndens och tjänstemännens syn på medborgarnas rätt till information och möjlighet att påverka politiska beslut.