Säg att allt stämmer som Åke Svensson säger om hur han sparkade Jan Björinge.
Då skulle det ha gått till ungefär så här:
Region Gotland ägnar ett år åt att formulera vad för sorts direktör man ville ha och hur man skulle få hen.
Rekryteringsföretaget föreslog slutligen tre huvudkandidater och regionen valde att anställa Jan Björinge som tillträdde 1 juni 2014. Efter inskolning och semestertider tog så en valrörelse vid, först efter denna blev det business as usual.
Åke Svensson säger att under hela tiden fram till Björinge sparkades, hade de regelbundna avstämningsmöten där kritik mot Björinges ledarskap varit en stående punkt. Det finns inte en möjlighet att Björinge skulle vara ovetande om kritiken enligt Svensson.
När det till slut blir ohållbart väljer Åke Svensson att avskeda Jan Björinge, omedelbart stänga av honom från tjänsten, och informera gotlänningarna via ett pressmeddelande...
Själv kallar Björinge till presskonferens i chocktillstånd och säger att det inte förekommit nån förvarning över huvud taget. Han och Åke har inte haft en enda konflikt.
Vid de tillfällen Åke säger att de setts för avstämning, har Björinge varit på helt andra möten.
Efter att avskedandet ifrågasattes har det gång på gång antytts av Åke Svensson att det inte alls är bara en förtroendefråga utan att det handlar om så graverande saker att de inte går att berätta.
Istället för att informera oppositionen i förtroende för att skapa lugn i leden och undvika ryktesspridning, väljer han att informera dem strax innan själva avskedandet verkställs. Och med inga andra skäl än de som anges utåt.
Om den bild av en närmast psykopat som Åke Svensson ger med sitt mumlande hade stämt, då vågar jag påstå att det hade varit allmänt känt eftersom Björinge använde den korta tid han fick till att bekanta sig med alla verksamheter och träffa så många som möjligt. Framför allt: det skulle vara väl känt hos de tre partierna i opposition.
Mumlandet från Åke Svensson har lett till omfattande spridning av två rykten. Om dessa kan man säga att det ena inte är grund för uppsägning, det andra kan vara ett brott.
I ingetdera fallet är mörkläggning ett rimligt agerande.
För om regionen väljer att tysta ner allvarliga händelser utan att anmäla och utreda, då är det en lika stor skandal som om det inte finns andra skäl än att Björinge helt enkelt rörde om i en gryta som inte ville bli omrörd.
I Åke Svenssons replik här under påstår han fortfarande att inget var bestämt innan regionstyrelsen tog sitt beslut trots att verkligheten beskrivs i alla lokala medier och i hans eget pressmeddelande.
Nu pratar Åke Svensson också om att de möten han redovisat delvis var möten som Jan Björinge ”inte dykt upp” till.
De möten som efterfrågades (därom råder inget som helst tvivel) var de möten som Åke Svensson säger hölls veckovis mellan honom och Björinge för att stämma av mellan sig, inte möten som eventuellt kunde ha hållits.
Majoriteten har all rätt att sparka en chef som de inte kan samarbeta med, men hittills finns inte en enda godtagbar förklaring till det som hänt eller framför allt, hur det hände.