Förutsättningarna för det politiska arbetet är helt andra i dag än de var för säg 40 år sedan. Mycket har förändrats till det bättre.
I dag förväntas våra folkvalda vara tillgängliga och all verksamhet ska i så lång utsträckning det går vara transparent och offentlig.
För den enskilde politikern blir det självklart jobbigare men också en möjlighet att skapa relationer och stärka sitt förtroende genom en dialog med medborgarna/väljarna.
Pressen kan dock stundvis vara hård och då gäller det att ha en fungerande organisation runt sig.
Jag tycker det är bra att Socialdemokraterna nu jobbar för att hitta ett bättre stöd kring sin högste företrädare. Under Åke Svenssons strapatser har det varit knäpptyst i leden bakom honom. Tills, till slut, även de egna sa ifrån.
I senaste numret av Dagens Samhälle berättas om politikens villkor ur flera olika perspektiv. Bland annat kan man läsa att allt fler kommuner väljer att anställa politiska sekreterare som stöd.
Förra mandatperioden fanns det drygt 500 i landet och trenden är ökande. I Tyresö kommun (cirka 44 000 invånare) finns till exempel tolv politiska sekreterare, sex heltider som är uppdelade på tolv personer och åtta partier.
Kanske vore det något även för Region Gotland?
Fördel: bättre stöd för politiker som balans till ”tjänstemannamakten”.
Nackdel: Ger inga pluspoäng hos medborgarna och när alla andra får spara är det svårt att motivera en ökad politikorganisation.
Kommunforskaren David Karlsson ger en intressant bild i samma nummer av Dagens Industri.
Han beskriver just en maktkoncentration till toppolitiker och ledande tjänstemän: ”Kommunstyrelsens ordförande har blivit alltmer lik en lokal statsminister, både när det gäller maktkoncentration och ansvaret att hålla ihop en regerande koalition”. Detta är dock ingen naturlag och verkligen inte meningen med vårt demokratiska system.
Axel Danielsson, demokratikonsult, är befriande uppriktig när han kommenterar saken som brist på politiskt kurage i landets fullmäktigen.
Ledamöterna har både rätt och skyldighet att vara ”en tumme i ögat” på kommun/regionstyrelsens ordförande och har all rätt i världen att ställa frågor och kräva bakgrund till de beslut de ska fatta.
Även om ärendet har behandlats i någon nämnd innan det landar på fullmäktiges bord.
Björn Gillberg, den gamle miljökämpen, sitter nu i fullmäktige i Sunne kommun för partiet Hela Sunne och är lite inne på samma linje, han tycker att många ledamöter tar för lätt på sitt ansvar.
Han nämner ett skolbygge i den egna kommunen som skulle kosta 4 miljoner men nu är uppe i 13, en nämnd som överskred sin budget med 6 miljoner men där det saknas seriösa underlag för budgetuppföljningen.
”Det är svårare att vara en duktig kommunpolitiker än en medioker riksdagsledamot”, konstaterar han.
Jag tycker att dessa artiklar och vinklar ger ett intressant perspektiv på de senaste månadernas politiska händelser på Gotland där ifrågasättande av högst märkliga företeelser och beslut av vissa kallas illvilliga kampanjer.
Motsatsen till politikerförakt kan man säga. Men lika ocharmigt.