Det finns tillräckligt många rankningar och andra mätningar så att alla kan hitta en som passar just ens egen övertygelse.
Inom de flesta områden skulle jag tro.
Till exempel lyftes nyligen en rankning av skolan där Gotland låg bra till för att man ”satsade” mer än många andra på skolan. Pengar alltså. Det kan man glädja sig åt tills man lägger denna rankning bredvid en annan som listar hur bra skolan är på att uppfylla sitt uppdrag samt elevernas resultat.
Då om inte förr får man svart på vitt att mer pengar inte per automatik ger vare sig bättre eller mer verksamhet.
Att skjuta till mer pengar kan ibland vara det enda som behövs men vanligare är nog det motsatta. Pengarna räcker inte, hur mycket man än skjuter till om man inte gör något i andra änden, där pengarna så att säga åker ut.
Själv har jag bara goda erfarenheter av den gotländska skolan i nutid. Men när så många elever går ut grundskolan utan godkända resultat hjälper det inte att de flesta elever klarar sig bra.
Att det hjälper med andra insatser än mer pengar ser vi med jämna mellanrum prov på här på Gotland.
Skolor som sticker ut med dåliga resultat ena året kan komma tillbaka efter några år och vara bäst i klassen. Det har gjorts kraftansträngningar och en negativ trend har kunnat vändas.
Vi har sett det i Slite i Fårösund i Klintehamn.
Just nu är det Högbyskolan som är i fokus. Det är både förutsättningar och ledarskap som spelar in, så som det oftast är.
Det oroande är uppgifter om anarki och att vissa grupper av elever ”tar över” på skolan. Sånt får självklart inte förekomma och för en utomstående är det svårt att förstå hur det kan gå så långt.
Vi vet också sedan länge att en stor del av de pengar som vi på Gotland sägs ”satsa” på skolan är pengar för lokaler och hyra. Vi har för många och för små skolor spridda över för stora ytor.
Men det är också en medveten strategi för att upprätthålla service till dem som trots allt bor kvar på landsbygden. Och med tanke på att mer pengar sällan är en universallösning så är frågan om det skulle bli så mycket bättre om vi la ner fler skolor och blev mer kostnadseffektiva och i nivå med vad andra kommuner lägger på sina lokalkostnader.
Det är inte så enkelt som att man automatiskt sparar pengar på att lägga ner en icke lönsam skola. Det måste byggas ut nån annanstans, skolskjutsar ordnas, övergivna lokaler säljas.
Regionen har inte råd att bygga ut där det redan i dag är knökfullt och där inflyttningen är stabil, som i Väskinde och Västerhejde, så man undrar hur det skulle lösas om trycket ökade ännu mer. För man kan ju inte tvångsplacera familjer där det passar bäst för regionens vidkommande.
För många kan det också vara bättre att ha barnens skola nära föräldrarnas arbete hellre än där man bor.
Om skolan är bra och om det sparar tid kan det vara något man föredrar framför närheten.
Tillgången till en skola kanske inte löser problemet med att folk lämnat landsbygden för tätorten, men den snabbar definitivt på processen.
Ändå är det bättre med långsiktiga beslut än att vissa skolor varje år ska hotas av nedläggning.
Vi behöver en bred och inkluderande debatt om detta.