Om en region beslutar om ramtillskott med nästan 100 miljoner kan den oinsatte tro att detta är en region som har det gott ställt. Att i tider där de flesta tvingas dra åt tumskruvarna finns här en region som satsar.
Men riktigt så bra är det ju inte.
För samtidigt som man för till pengar till framför sjukvården ska 170 miljoner sparas de kommande tre åren. Förutom att ramtillskotten behöver kompenseras med besparingar på annat håll om man vill ha balans mellan intäkter och utgifter.
Och det spelar ingen roll vad man vill i den saken, det är man tvungen till enligt lag.
Den som tror att det finns ett enkelt alternativ till detta, att det bara är att anpassa kostymen efter måtten, den bedrar sig.
Men ändå måste det göras. Allt annat är ett stort svek mot dem som kommer efter oss. Vi klarar kanske vår välfärd men kommande generationer får ta fakturan. Ett gammalt klassiskt mantra men likväl sant.
Nån gång måste något göras för att få stopp på den växande klyftan mellan inkomster och utgifter.
Den rödgröna majoriteten har än så länge inte lagt några konkreta förslag hur denna balans ska uppnås. Man har talat länge om att det kommer att krävas tuffa beslut men inget om vad dessa beslut kommer att bestå av.
Den lista med förslag som oppositionen lämnar, nu liksom förut (ni vet alla de där förslagen som majoriteten aldrig har sett) de menar majoriteten redan är i gång. Men om man redan prövat oppositionens alla förslag, borde man kanske hitta nya eftersom de uppenbarligen inte hjälper.
Det förslag som verkligen skulle kunna göra skillnad, att tillsätta en professionell styrelse för lasarettet, under hälso- och sjukvårdsnämnden, är man däremot helt emot.
För att man inte tror att det skulle bli bättre. För att det skulle ”störa i systemet”.
Något som i mina öron låter mer som ett löfte än ett hot.
* * *
Jag har full respekt för Kristina Bohman Söderdahls inställning till både Nordkalk och Natura 2000-frågan.
Det jag inte kan respektera är att bli anklagad för att vara köpt eller korkad för att jag kritiserar hur Nordkalk som företag har hanterats i hela Ducker-ärendet.
Det enda Kristina Bohman Söderdahl verkar ha läst in i min ledare om ärendet är att jag inte är emot Nordkalk alltså är jag för och därmed förd bakom ljuset.
Istället för att räkna upp alla domstolar och instanser skrev jag ”staten”, för nog är dessa företrädare för statens upprätthållande av lag och ordning.
Att jag (och andra) ser ett starkt politiskt initiativ bakom det snabba beslutet om Natura 2000 mitt under den rättsliga prövningen innebär inte att jag eller nån annan för den skull tror att det finns en ”konspiration”. Däremot borde denna politiska ambition uttalas och drivas öppet.
Jag skriver ledare, inte vetenskapliga avhandlingar eller inlagor till domstolen, det är mina åsikter det handlar om. Jag tar inte ställning vare sig för eller emot i själva sakfrågan, jag litar på att ärendet bedöms av dem som kan detta. Kristina Bohman Söderdahl och andra anser att kalkstensbrytning inte ska tillåtas över huvud taget, i alla fall inte på Gotland.
Där är vi helt enkelt inte överens och det är helt i sin ordning.
Men en sak ger jag Kristina Bohman Söderdahl rätt i och det var den slarviga och därmed helt felaktiga formuleringen om vad Högsta förvaltningsdomstolen beslutat. Beslutet upphävde inte regeringens beslut, domstolen beslutade om inhibition.
Det var fel och det ber jag om ursäkt för.