Man kan fråga sig hur Gotlands Folkblad ser på sin egen roll som delaktig i de medier man så djupt verkar misstro.
Björn Jansson har tidigare vid flera tillfällen på sidan här bredvid anklagat medier för att ha en borgerlig agenda.
Erik Fransson, sidans ansvarige redaktör, har ägnat många rader åt mediernas oförmåga att hantera sitt uppdrag.
Till och med så långt att han anser att våra grundläggande rättigheter till insyn och offentlighet bör begränsas eftersom så många journalister ”inte kan handskas med sanningen”.
I går sällade sig Barbro Engman, före detta ordförande för Hyresgästföreningen, till de medieskeptiskas skara genom att hävda att medierna regelmässigt ger tusan i att beskriva politiska förslag och idéer. Detta skulle i sin tur vara orsaken till att allmänheten är så dåligt insatt i vad politikerna vill och tycker.
Nu beror ju allt väldigt mycket på vilka medier man följer men att påstå att det är omöjligt att hålla sig uppdaterad i politiska frågor på grund av ointresserade medier anser jag är en grov överdrift.
Antalet politiska reportrar har ökat markant de senaste åren och varje kanal/tidning har flera stycken.
Dessutom är det inte mediernas ansvar att föra ut politiska budskap, det har partierna själva fullt förfogande över.
Men jag håller med Barbro Engman om att det är ett stort problem att medborgarna är så dåligt insatta i politik i allmänhet.
Men att skylla det på medierna är att blunda för problemet.
* * *
Efter en vecka kommenterar även Gotlands Folkblad det omdiskuterade beslutet att ge den gotländska sjukvården ett frikort att överskrida sin budget med max 80 miljoner kronor.
Är det någon som tror annat än att hela det erbjudandet kommer att utnyttjas?Istället för att argumentera för att det juridiskt ifrågasatta beslutet var lämpligt att fatta, drar Erik Fransson fram ett snart tio år gammalt beslut som i och för sig gällde samma princip men med en väsentlig skillnad, Eva Nypelius redogör för den här nedan.
Det finns inte mycket mer än själva principen som är densamma, man hade koll och en välgrundad förhoppning om att regionens övriga verksamhet kunde kompensera underskottet vilket också skedde.
Här verkar det inte finnas någon förhoppning från majoriteten att ens de 80 miljonerna kommer att räcka. Det går inte enligt de rödgröna att budgetera sjukvården, än mindre styra att den följer budget.
Ett förhållningssätt som möjligen är bekvämt i stunden men det lär komma ganska mycket surt efter.
Förhoppningen är kanske att räkningen ska kunna skjutas fram till hösten 2018 så att ”nån annan” får betala den.