Nästan en tredjedel av Sveriges kvinnor känner i dag otrygghet när de går ut på kvällarna. Fler än en av tio stannar hellre hemma.
Det visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet (Brå).
Det är inte en helt ogrundad oro som visar sig i statistiken. Andelen kvinnor som utsatts för sexualbrott har under de senaste tre åren ökat från 1,4 procent till 3 procent av den kvinnliga delen av befolkningen.
Det är alldeles för många men som med mycket annat som har med vår trygghet att göra står inte oron i paritet med den faktiska risken. I USA är till exempel många fler rädda för terrorister än småbarn, trots att risken är många gånger större att bli skjuten av ett litet barn som fått tag i ett vapen än att utsättas för ett terrordåd.
En bidragande orsak till att vi svenska kvinnor känner en ökad otrygghet är den massiva desinformation som sprids med just detta syfte, att skrämmas.
Man vill knyta sexualbrott till invandringen och använder alla tillfällen man kan att ”bevisa” sin tes.
Som alla de ”alternativa nyhetssajter” och dess lojala läsare som i samband med en misstänkt gruppvåldtäkt i Visby förra året använde statistik över sexualbrott som bevis för att antalet våldtäkter och sexualbrott ökat men ”glömde” kolla relevansen i sin tes.
Det fanns en drastisk ökning av dessa brott på Gotland som berodde på att det vid Gotlands tingsrätt nyligen nystades upp en stor härva med barnpornografibrott.
Att så enögt fokusera på gärningsmännen är ett gigantiskt svek mot alla de kvinnor och barn som utsätts för dessa vidrigaste av vidriga brott. Brotten ska inte värderas utifrån vem som begår dem, de ska tas på lika stort allvar oavsett gärningsman.
Unga tjejer ska inte behöva stå ut med att bli trakasserade oavsett om det sker av okända på en konsert eller av klasskamrater i skolan. Nolltolerans måste gälla och alla som ser när det händer och inte gör något blir medskyldiga.
Unken kvinnosyn ska vädras ut med korsdrag, oavsett om den odlats av ursvenska traditioner eller kommit hit från en annan kultur.
Att trakassera och begå sexuellt våld är inget som bara händer, lite av misstag.
Det handlar absolut inte om att man kan missförstå och tror att det handlar om ömsesidighet, att det ens ska behöva sägas är sjukt.
Vuxenvärlden har ett väldigt stort ansvar. Hur vi uppfostrar våra barn och ungdomar.
Manliga förebilder är a och o för att ändra attityder, särskilt för alla som vuxit upp utan sina pappor. Pojkar behöver förebilder men papporna är minst lika viktiga för döttrarna. På tal om statistik så borde man publicera sådan på hur stor den gemensamma nämnaren ”frånvarande pappa” är när det gäller unga som hamnar i olika otrygga situationer.
Den ökande otryggheten måste bekämpas med alla medel. Inte genom att kvinnor håller sig hemma för att de är rädda.
Tvärtom måste vi med kraft visa att det offentliga rummet tillhör oss alla.
Fler poliser, mer belysning och trygga vägar.
Juridiskt är det svårare att komma med enkla lösningar. Så länge en man kommer undan genom att påstå att han inte förstod, eller till och med att han begick brottet i sömnen, kommer kvinnors otrygghet att fortsätta öka.