Är du en av alla dem som anser att politiska motsättningar är ”tjafs”? Som helst skulle önska att alla partier bara kom överens så att det blev slut på tjafset? Eller tycker du rent av att det är tjafset som är orsaken till att Sverigedemokraterna växer eftersom de ”talar klarspråk” istället för att tjafsa?
Hej, jag har något att säga dig: politiska partier finns för att man tycker olika.
Om alla ska tycka likadant behöver vi varken partier eller allmänna val. Då räcker det till och med att ha en enda person som bestämmer allt, eftersom det bara ska finnas en åsikt.
Att sätta sig in i vad de olika partierna tycker kräver tid och att man har ett intresse. Efter det ska man dessutom bestämma sig om man håller med eller inte.
Jobbigt...
Det finns väldigt mycket partierna kan göra i sin kommunikation med väljarna och i debatten med varandra. Till exempel sluta upp med att i alla lägen få det till att allt elände är den andres fel.
Men att kräva att partier med helt motsatt politik ska tycka likadant är en otroligt slapp inställning till vår demokrati.
Nu är det många som tolkar Decemberöverenskommelsen precis så, ändå förlorar partierna väljarstöd. Denna utveckling kan man tolka som att alla ska tycka som Socialdemokraterna då blir alla glada och alla röstar på S så det blir som det var förr, när allt var så bra ni minns.
Inte?
En del tycker också det är att tjafsa att envisas med att peka på brister hos enskilda politiker.
Av någon anledning är det oftast politiker på den rödgröna skalan som man tycker ska skonas från granskning.
Håkan Juholt var det stora undantaget men här var det å andra sidan omöjligt att nonchalera alla felsteg, vilka dessutom delvis regisserades inifrån partiet självt.
På riksplanet duckar Miljöpartiet från kritiken om dess brist på bostadspolitik. Studerar man partiets politiska förslag och hur det röstat i olika bostadsplaneringsfrågor så består politiken av: nej till fler bostäder.
Förutom på Bromma flygplats då.
Miljöpartiet saknar bostadspolitik men har en bostadsminister. Alltid något.
Här på Gotland har jag återkommande, under både den förra och nuvarande mandatperioden skrivit om den rödgröna majoritetens slappa inställning till sitt politiska ledarskap. Ärenden bereds inte av politiken, tjänstemännens underlag går rakt in i nämnder och fullmäktige och först där börjar den politiska beredningen där majoriteten allt som oftast är defensiv och tycker att det är oppositionen som kunde agerat tidigare.
Detta har jag fått mycket positiv respons på men också en hel del kommentarer om att jag ”tjafsar” eller går på som en stenkaka som hakat upp sig bara för att vara elak.
För mig handlar det om att politiken förvaltar det vi lagt i deras händer. Politik är ingen isolerad verksamhet som bara berör våra folkvalda, den hanterar de system som vi är beroende av genom hela livet.
Då tycker jag också att man kräva lite mer stringens och tydlighet än det vi fått hittills.
Och det tänker jag fortsätta avkräva våra politiker, oavsett partifärg.