Med tanke på de senaste månadernas nyhetsbombardemang borde resten av året passera relativt händelselöst på det politiska planet.
Nu råder ett lugn, eller dödläge beroende på hur man ser på saken.
Det är lite stand-by-känsla i väntan på att Socialdemokraterna hittar sina efterträdare till posterna som regionstyrelsens ordförande efter Åke Svensson och regionråd efter Hanna Westerén.
Min gissning är att Björn Jansson hoppar in i det akuta läget och att några andra parallellt skolas in i uppdraget, Meit Fohlin nämns av de flesta som den självklara kandidaten, mer oklart vilka fler då Janica Sörestedt sagt klart nej. Linus Gränsmark kanske?
Det finns många socialdemokrater i fullmäktige som man aldrig hört eller sett agera över huvud taget så det är svårt för en utomstående att veta vilka resurser som finns.
Om partiet lyckas kalla hem Hanna Westerén från riksdagen tycker jag uppriktigt synd om henne. Och Gotland. Vi behöver två starka röster i riksdagen, inget fel på ungdomlig kraft men som alltid är mångfald att föredra.
Gotland behöver också en stark samlande kraft, med detta menar jag inte en ”starke man”, utan en trygg ledare med rätt kompetens.
Nu finns det ingen anledning att peka finger åt Socialdemokraterna för deras brist på föryngring. Jag skulle tro att få partier hade klarat att byta ut sina två främsta företrädare på ett bräde.
Även om det faktiskt har funnits ganska god tid att ta fram en ersättare till Hanna Westerén. Christer Engelhardts avhopp från riksdagen blev känt i början av december, sannolikt visste partiet vartåt det lutade en tid innan det.
Men att nu vaska fram två personer samtidigt kan också vara ett bra tillfälle att skapa ett bra ledarlag.
* * *
Till sist, ett svar till SSU:aren Kiira Lujala-Boman som skriver här under.
Tack för din replik. Jag är som sagt glad när det blir reaktioner och debatt kring mina ledare.
Det blir också ett tillfälle att klara ut missförstånd.
För om du läser mitt svar till Janica Sörestedt igen så hoppas jag du ser att jag visst står för det jag skriver. Rubriken ”Varför ljuger Åke Svensson?” syftade på den dagens stora nyhet, nämligen att Åke Svensson påstod att Jan Björinge inte sparkats förrän regionstyrelsen beslutat om det.
”Eva Bofride, både du och jag vet att Åke omöjligt skulle kunna sparka Björinge bara så där” skriver Kiira och träffar huvudet på spiken. Nej, det är ju det han inte kan, men gjorde ändå. Det är det som är själva skandalen.
Björinge fick sparken den 21 november och stängdes omedelbart av från sitt jobb men regionstyrelsen fattade beslut om avskedandet först den 26 november.
Jag har genomgående kritiserat Åke Svensson för hans agerande, inte en enda gång har jag haft synpunkter på hans person (som är oklanderlig, trevlig och sympatisk).
Att ständigt få höra att jag håller på med personangrepp utan att få ett enda konkret exempel börjar bli tjatigt.