Både Folkpartiet och Kristdemokraterna har nyligen släppt förslag på förändringar av svensk integrationspolitik som till viss del går ut på att göra det svårare för människor att både ta sig hit och att klara sig ekonomiskt när de väl är här.
När Centerpartiet aviserade att det också inom kort skulle komma med nya förslag gällande integration var det nog många som befarade något i samma väg.
Folkpartiets nya politik presenterades som en debattartikel innan den diskuterats i partiet så trots att Centerpartiets linje i invandringsfrågan varit tydlig, fanns en oro.
Därför var det nog många som drog en lättnadens suck när det visar sig att centerförslaget i sin helhet går ut på att förenkla integrationen och inte något alls om att försöka påverka migrationen, hur många som kommer hit och under vilka krav.
Det blir därmed väldigt svårt för de rödgröna partierna att påstå att Centerpartiet ”flirtar med SD-väljare”, som de anklagat både FP och KD för.
Om alla ständigt ska relateras till SD istället för att man diskuterar förslagen i sak, fastnar vi i en beröringsskräck som inte hjälper någon, allra minst alla de som kommer hit för att skaffa sig ett nytt liv.
Centerpartiets förslag är jordnära och resultatinriktade. Det viktigaste är att de som kommer hit snabbt lär sig språket och kommer ut i jobb. Detta måste vara det överordnade målet.
Praktik för att lära sig svenska (till en lägre lön), inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen, erbjuda sysselsättning på alla asylboenden.
De kommuner som tar sitt ansvar för flyktingmottagandet ska också kompenseras ekonomiskt fullt ut och få de förutsättningar som behövs.
Centerpartiet föreslår också att de som kan och vill arbeta från dag ett ska kunna ”byta spår” till arbetskraftsinvandring. Förslagen presenteras i samband med Centerpartiets kommundagar i Norrköping i helgen men ska fastställas först vid stämman i Falun i september.
Så det fanns lyckligtvis ingen Alliansplan för ett gemensamt närmande i den riktning KD och FP nyligen slagit in på.
Med tanke på att KD-ledaren Göran Hägglund i veckan mycket överraskande aviserade sin avgång och alla nu bara går och väntar på att Jan Björklund (FP) ska göra detsamma, är det en spännande tid för ”Nya Alliansen”.
Det är inte osannolikt att den nya borgerliga koalitionen kommer att ledas av fyra kvinnor. Det vore en uppfriskande och välbehövlig påminnelse om att de som pratar högst om feminism och jämställdhet inte är de som ser till att dessa begrepp präglar den egna verksamheten.
Helt utan kvotering eller andra tvångsmedel lyckas de borgerliga partierna så mycket bättre med att lyfta fram kvinnor på ledande poster. Nog är det väl intressant?
Så kan det gå när ens ursprung ses som avgörande, där det är ”fint” att komma från Ådalen som Stefan Löfven medan det är närmast skäl att avgå att komma från Nacka som Anna Kinberg Batra.