Det är inte orimligt att anta att våra barn och barnbarn om något decennium undrade hur vi tänkte.
Hur vi tänkte när vi skickade tillbaka barn och ungdomar till den terror de flytt ifrån. För att de kanske var lite äldre än de sagt, för att det i teorin är möjligt för dem att återvända.
Även om hela familjen är död eller på flykt nån annanstans. Kanske på väg just hit.
Nej, Sverige kan inte ta emot alla som behöver en trygg plats.
Det är inget cyniskt i att konstatera det. Inte heller i att slå fast att den som saknas asylskäl inte ska beviljas asyl.
Men det vi nu pratar om är ett samförståndsavtal med Afghanistan om att de som inte beviljas uppehållstillstånd ska kunna återvända.
”Avtalet är helt i linje med folkrättsliga förpliktelser om alla staters skyldighet att återta egna medborgare, och syftar till att underlätta genomförandet av återvändande”.
Det slår bakut i ens hjärta när man läser detta. Alla stater har en skyldighet att ta hand om sina medborgare. När dessa medborgare tvingas fly för sina liv kan man utgå från att detta inte efterlevs. Hur mycket samförstånd det än råder om att den som inte beviljas uppehållstillstånd ska ”återvända” till det de flytt ifrån.
Läs Egil Falkes insändare i dagens GT. Läs där vad det är dessa pojkar och unga män har flytt ifrån och vad det är de har att ”återvända” till. Läs också insändaren undertecknad av Nina Ruthström och Cecilia Herdenstam från nätverket ”Gotlänningar som inte står ut”.
Lyssna på alla som är gode män eller jobbar med ensamkommande barn och unga, asylsökande och de som fått sina uppehållstillstånd. Lyssna till förstahandsvittnesmålen. Lägg mindre vikt vid det du hört någon som hört något som någon kanske sett eller hört.
Förutom det rent humanitära är det ren galenskap att inte ta vara på den mänskliga kraft och resurs alla tillkommande personer till vårt land och vår region innebär.
Hela Europa står inför ett ökande behov av arbetskraft. Det kommer att bli konkurrens om varje arbetsför person.
Här kommer människor med en för oss overkligt stark drivkraft, att skapa trygghet för sig och sin familj. De passar inte riktigt in i våra mallar om hur man ska bo och leva men det är ju världsliga saker, sånt kan man lära sig.
Större är problemet att vi inte har bostäder.
Man kan fixa tillfälliga bostäder med låg standard ganska snabbt men vi vill inte skapa områden där detta blir permanent som många av alla dessa svenska provisorier lätt blir.
Mer obegripligt är att det ska vara så omöjligt att bygga enklare boenden med en lägre hyra.
Från byggbranschen sägs att det är omöjligt att bygga billigt, att hyran blir som den blir ändå, det vill säga hög.
Hur kan det vara möjligt?
Efterfrågan på enkla och billiga boenden är större än den grupp som helt saknar egen bostad.
Det finns många som skulle välja att bo billigt med en enklare standard och ett sämre läge för att lägga sina pengar på andra saker, nån hobby, spara, att resa.
Det borde vara ett riskfritt ekonomiskt projekt att bygga såna bostäder ändå slåss alla om att få bygga med golvvärme och havsutsikt.