Det är mycket bra att Tommy Gardell i sin roll som ansvarig politiker förklarar förändringarna av den gotländska räddningstjänsten.
Däremot väntar jag genom hela texten (nedan) på en förklaring på vad de grundlösa anklagelserna och felaktiga uppgifterna som jag påstås ha öst ut mig består av.
Men det kommer ingen förklaring på detta. Tvärtom upprepar Tommy Gardell det jag kritiserat, vilket inte i huvudsak är förslaget, utan sättet det presenterats på och inställningen att allmänheten inte har med det att göra.
Det är, och förblir, en häpnadsväckande inställning till sitt demokratiska uppdrag. Om allmänheten inte har att göra med hur räddningstjänstens organisation formas så har inte heller tekniska nämnden med det att göra. För nämndens ledamöter är valda av medborgarna för att representera allmänheten.
Under den vecka som förslaget varit känt har deltidspersonalen på Gotland målats ut som illojala, att de ljuger och vägrar se till helheten utan vill ha allt som det var förr.
Jag tycker det är obehagligt.
Om det stämmer som räddningstjänstens koordinator, Maija Allard, säger i en kommentar på Helagotland borde de berörda deltidsbrandmännen inte få ha sina jobb kvar.
”De som kritiserat förslaget är de som inte har förmågan att förstå detta. Eller de som ser till sin egen lilla vinning och inte till sina medmänniskor” säger hon till Helagotland.
Det är väldigt allvarlig kritik och en extremt nedlåtande ton mot den egna personalen som yttras offentligt.
För medborgaren är räddningstjänsten en och samma.
Det spelar ingen roll om den som kommer för att släcka en eldsvåda är anställd på heltid, deltid eller är frivillig, hen representerar räddningstjänsten och det uppdrag samhället (allmänheten) gett åt denna.
Förslaget i sig kan mycket väl vara det bästa möjliga med de förutsättningar som gäller.
Men så som ledningen och Tommy Gardell hanterat den senaste veckans offentlighet väcks frågan: hur står det egentligen till inom räddningstjänsten på Gotland?
* * *
Gotland är ett av Sveriges starkaste fästen för Centerpartiet. Ändå har Gotland inte haft en centerpartistisk representation i Sveriges riksdag sedan 1994.
Det är så klart logiskt utifrån valresultaten men ändå ologiskt utifrån att partiet är så stort här på ön.
I går hade Centerpartiet förtroenderåd i Stockholm där en ny politisk strategi som sträcker sig fram till 2025 antogs. Samtidigt firade Annie Lööf fem år som partiledare. Jämfört med för bara något år sedan har både partiet och Annie Lööf ett helt annat läge.
Man klättrar nu uppåt i opinionen och förtroendet för både politiken och partiledaren är högt.
Hur läget ser ut på Gotland mäts tyvärr bara vart fjärde år och det har blivit en omöjlig konst att tolka opinionsläget bara genom att lyssna av debatten och stämning.
Att Centerpartiet är starkt verkar vara oerhört provocerande för somliga, inte minst vissa socialdemokrater.
Både lokalt och på riksplanet.
Näringsminister Mikael Damberg (S) tar i så man nästan kan se röken stå ur hans öron när han liknar Annie Lööf vid... Donald Trump.