Jag hittade ett gammalt tidningsklipp i helgen och med tanke på att det var Fars dag i går tänkte jag det kunde vara lämpligt med en betraktelse över detta gamla klipp.
Min pappa heter Torsten Jacobsson och är känd av många av er som läser denna sida.
På 70-talet var han klubbordförande för Fabriks-klubben vid gummifabrikerna i Hemse och Havdhem, och samtidigt ledamot i Centerpartiets förbundsstyrelse. Hans motto var att facket var till för alla, inte bara socialdemokrater.
Det var inte helt okontroversiellt.
Pappa var så klart vald av sina arbetskamrater i demokratisk ordning som alla andra. Uppskattad av både gamla fackrävar och ”vanliga” medlemmar. Men istället för att välkomna en icke socialist i det fackliga arbetet beskrevs hans engagemang på Gotlands Folkblad som att Centerpartiet höll på att ”bryta sig in” i fackföreningsrörelsen.
”Kan Centerns fackliga framgångar inom Fabriks (---) förklara det låga löneläget vid den fabrik där Torsten Jacobsson arbetar? ” skrev man i ett anonymt ledarstick på Gotlands Folkblad.
Man tror inte sina ögon men å andra sidan känns tongångarna igen. Inget är nytt under solen heter det ju men just detta synsätt borde ha hamnat i skugga för länge sen.
Men trots att mer än 40 år har gått är det fortfarande provocerande inom Socialdemokraterna och LO att man kan vara fackligt aktiv och samtidigt rösta borgerligt.
Det är lite samma fenomen som att det inte är lika fint att engagera sig för mänskliga rättigheter och mot rasism om man är borgerlig sympatisör. Medan man inte behöver lyfta ett finger för att stå upp för dessa värden i ord och handling om man röstar rött. Då är man automatiskt god och rätt.
Med tanke på att allt färre väljer att vara med i facket behöver alla medlemmar välkomnas och facket genomgå en ordentlig uppdatering för att tillmötesgå medlemmarnas behov.
Utifrån dagens villkor, inte gårdagens.
Om man inte ser något värde i att vara med i facket så behöver detta värde synliggöras.
Genom ökad närvaro på arbetsplatserna och hårdare strid för medlemmarnas rättigheter. Facket måste lanseras mer som en intresseorganisation för anställdas rättigheter och mindre som politisk agitator i strid med de flestas politiska övertygelse.
Nu är det bara LO:s förbund som valt att vara en partipolitisk medspelare, alla andra fack står fria från politiken.
Vilken politisk färg de fackliga företrädarna har är helt och håller oväsentligt i det dagliga fackliga arbetet. Det stora dilemmat för facket är inte heller vilken färg regeringen har, det är hur medlemmarna ska orka jobba i ett arbetsliv som snurrar allt fortare.
Här finns alla förutsättningar för att lansera det fackliga medlemskapet. Att ha någon som för ens talan.
Det blir ju också rent kontraproduktivt att stödja en partipolitik som gör att medlemmar blir av med sina jobb för att deras arbetsgivare tvingas lägga ner.
De lättnader för framför allt småföretagen som förespråkas av bland andra Centerpartiet är inte till för att införa statarsamhället som det ibland beskrivs. Det syftar till att göra det billigare att anställa och därmed enklare att komma in på arbetsmarknaden.
Om sen folk vill gå med i facket eller inte är det upp till facket att påverka.
Tack, pappa.