Den annars sakliga och välformulerade Hanna Westerén, socialdemokratisk riksdagsledamot, hånade i går ”borgerlig feminism” och dumförklarade dem som inte begriper det fina med en svensk flygskatt.
Eftersom jag känner mig träffad av båda skulle jag tycka att det vore väldigt bra att bli upplyst istället för hånad. Varför inte helt enkelt förklara finesserna? Det är trots allt väldigt många som inte håller med Hanna i dessa frågor, helt enkelt eftersom argumenten hittills inte håller.
Vi kan börja med det feministiska perspektivet på privata aktörer i välfärden. Här menar Hanna Westerén, i alla fall som jag tolkar henne, att detta skulle bero på att man vill dutta och subventionera kvinnors företagande som om de inte skulle klara sig själva på samma villkor som män.
Det är i själva verket precis tvärtom. När man hävdar att skattepengar inte ska användas till vinster i privata företag gäller det enbart välfärdsföretag. Däremot går det hur bra som helst att plocka ur vinster ur ”typiskt manliga” företag som bygger, underhåller och installerar saker.
Här kommer motargumentet i nio fall av tio att se ut så här: ”Det är viss skillnad på att bygga ett sjukhus och att vårda sjuka människor”.
Det är rätt. Men då har vi kommit in på en fråga om kvalitet och innehåll. Vinster i välfärden handlar hur företagen hanterar sin ekonomi. Om hur skattepengar används. Här finns politiska förslag på exakt hur många procent ett företag ska få ta ut i vinst.
Det säger dock noll procent om hur man sköter sin verksamhet.
Den här delen av argumentationen hoppar man alltid över vilket är otroligt irriterande om man vill förstå den politiska ambitionen med ett förbud för vinster i vissa företag som utför uppdrag åt det allmänna.
Så flygskatten.
Under flera dagar har jag försökt få reda på HUR det kommer att minska utsläppen att det blir dyrare för svenskar att flyga. Jag tänkte att nån gång ska väl någon förklara men nej. Det jag kan utläsa i den statliga utredningen är att det bygger på en förhoppning att fler kommer att avstå från att flyga. Jag vill påstå att de flesta flyger för att 1: det är det enda alternativet 2: någon annan betalar.
Utredningen räknar med att skatten kommer att leda till 450 000 till 600 000 färre resor per år. Men sen kan man läsa att: ”Även om en skatt på flygresor införs kan emellertid det totala antalet avresande passagerare från flygplatser i Sverige förväntas öka. En skatt på flygresor bedöms minska ökningen av antalet avresande passagerare, men ökningen kommer ändå att fortsätta”.
Tillgängligheten i glesbygd räknar man med inte kommer att påverkas ”nämnvärt”, förutsatt att nuvarande utbud av flyglinjer finns kvar... Inga regionala undantag planeras därför.
Den rödgröna regeringen försöker styra debatten till att den är orubblig i den för allt avgörande utmaningen att rädda klimatet. Hade det varit så hade många fler varit beredda att offra stora delar av sin egen bekvämlighet.
Men så länge miljöeffekterna helt uteblir kommer kritiken att kvarstå.