Hans Roslings alltför tidiga frånfälle drabbade de flesta av oss som en outsägligt sorglig ödets ironi.
I en tid där faktaresistensen breder ut sig var hans värv viktigare än någonsin. Som tur är kommer hans arv att leva vidare och som tur är hann ganska många forskare fostras av honom.
Och många helt normalbegåvade personer förstod plötsligt komplicerade sammanhang genom hans unika pedagogiska förmåga.
Framför allt ingöt hans budskap hopp i en i övrigt ganska förtvivlad värld.
Ibland kan man tro att ingen utvecklingen sker, att allt är elände och att det bara blir värre.
Så är det ju inte, tack och lov, och är det något Hans Rosling lärde oss så var det att leta efter de positiva sakerna, inte för att dölja det dåliga i vår värld, utan för att få rätt balans.
Att han skulle dö just nu, mitt i tiden då ”alternativa fakta” har etablerats av ledningen i världens mäktigaste land i väst, är en smärtsam slump.
Samtidigt är det som ett utropstecken och budskap till omvärlden att föra hans arbete och strävan vidare.
Ett tillfälle vi inte får missa.
För även om det finns flera sätt att tolka sin omgivning så finns det alltid en sanning och allt som inte är sant är helt enkelt inte sant.
Det är till exempel inte sant att det under alliansregeringen instiftades en pensionärsskatt. Alliansen sänkte skatten för alla som jobbar men de sänkte även skatten för pensionärer vid flera tillfällen.
Inte heller har Annie Lööf krävt att en skatt som inte finns ska tas bort. Mer om det tror jag att ni kan läsa om på andra sidan detta uppslag.
Lika lite som ovan nämnda exempel har det någonsin funnits ett förbud mot att vara långtidssjukskriven. Nivån i detta påstående är däremot otillåtet låg.
Centerpartiet vill inte heller ändra i Lagen om anställningsskydd (Las) för att det ska bli lättare att säga upp folk utan för att det ska bli lättare för företag att anställa. Att man inte begriper skillnaden är en sak, det blir inte sant för den skull.
Inte heller är det sant att alla Centerpartiets politiska förslag för landsbygden skulle ha kunnat förverkligas om man röstat ja till den nya regionindelningen.
Alla dessa alternativa fakta har producerats på Gotlands Folkblad de senaste månaderna.
Något som man däremot både kan och ska ha åsikter om, är politiker och politiska partier.
Jag mår faktiskt illa när jag läser att min kollega på Gotlands Folkblad beskriver spridning av rasism, hetsande mot muslimer och länkar till nazister som ”ett misstag” eller ”felsteg” man måste ha fördragsamhet med när det gäller ”nya partier”. Man ska inte ”ge sig på enskilda förtroendevalda som inte håller måttet” anser Erik Fransson.
Tror Erik Fransson på fullt allvar att någon sprider rasism av misstag, dag efter dag på ett partis officiella Facebook-sida?
Om det var den enskilde administratörens misstag skulle det ha stoppats efter första gången. Särskilt i ett parti som i åratal hänvisat till en strikt nolltolerans mot rasism.
Det här är inte längre något nytt otränat parti, det är Sveriges tredje största parti med stor makt.
Gårdagens ledare var ett riktigt lågvattenmärke av Gotlands Folkblad.
Man kan ju hoppas att det var ett misstag.