När allt går så snabbt som det gör i dag kan fyra år kännas som en evighet för ett beslut. De röster som vi angav i september förra året såg ett tag ut att inte gälla mer än ett par månader.
För somliga kändes det som en lättnad att få ompröva sitt beslut, för andra skulle inte ett extraval betyda någon förändring för ens egen röst men kanske man ändå såg en förhoppning om ett annat, bättre resultat för helheten.
Ett parti som såg fram emot extravalet var nog Centerpartiet. Under det förra året genomgick partiet en makalös resa. Från att ha varit i stort sett uträknat till att vara det mest drivande partiet Alliansen och med en partiledare som gått från hånad till hyllad under samma tid.
Opinionen har rört sig marginellt men legat stabilt en bra bit över den förhatliga fyraprocentsspärren.
En valrörelse med en taggad partiledare med växande förtroende hade onekligen varit intressant att följa.
Nu får vi vänta till 2018 och som sagt, med tanke på hur snabbt det kan vända kan det hända mycket innan dess.
Tiden i opposition bör användas till att profilera sig inom Alliansen, visa vad ett starkt Centerparti kan göra för skillnad.
Ute i landet måste företrädare och sympatisörer stärkas och uppmuntras att synas, både i debatten och genom aktiviteter som lockar folk.
Att sia om hur den politiska opinionen kommer att förändras under det kommande året är omöjligt.
Ingen logik råder längre och med tanke på att de olika politiska skeendena skenar så snabbt att folk inte hinner skapa sig en uppfattning, gör det inte saken enklare.
Allt utom en sak är skrivet i stjärnorna, och det är att Sverigedemokraterna sannolikt kommer att få ökat stöd.
Både väljare och andra partier bör ägna en god stund av det nya året till att läsa på i Sverigedemokraternas politiska program och förslag.
Så länge bilden av partiet är att man vill ”minska massinvandringen” och att detta får stå oemotsagt kommer de att fortsätta öka. Om ingen säger emot, ger andra bilder, kommer också orimligt många att tro att alla andra partier står för det motsatta: öppna gränser utan prövning.
Centerpartiet bör lyfta fram sina allra största tillgångar, nämligen glädjen och energin i partiet som är påtaglig. Här på Gotland har vi sett prov på detta redan efter valet då Centerpartiet tog över oppositionsrådsposten och gav oppositionen en helt ny udd och kraft.
Men så länge gotlänningarna fortsätter att envisas med att rösta på C lokalt men M till riksdagen kommer det inte att bli mer centerpolitik att luta sig emot.
Centerpolitiken kan inte längre anses vara ”otydlig” eller ”okänd”, partiet är det enda som pratar om jobbskaparna, det vill säga småföretagen. Man vill också sänka trösklarna för att fler ska få tillträde till arbetsmarknaden.
Den rödgröna sidan vill gärna beskriva detta som att man vill införa slavliknande villkor på arbetsmarknaden vilket naturligtvis är trams.
Men här finns ett pedagogiskt uppdrag eftersom Socialdemokraterna här kan använda sina allierade, LO, för att skrämmas med just sådana argument.
Låt oss hoppas att 2015 blir året då vi pratar konkret politik och struntar i alla dessa ”bilder” (och nidbilder) som politiska spindoktorer vill ska ”sättas”.