När jag läser handlingarna inför torsdagens regionstyrelse blir jag väldigt konfunderad.
För en tid sedan beslutade regionfullmäktige om återremiss för att utvärdera hur verksamheten med lovfritids nyttjats och vad det kostat.
Så här har ledningskontoret utfört detta uppdrag: ”Ledningskontoret grundar sin bedömning på kontakt med utbildnings- och arbetslivsförvaltningen och nämndens ordförande. Dessa anser att ytterligare utvärdering inte kommer tillföra ärendet något mer” (min kursivering).
Det kan de ju ”anse” men tyckande väger inte tyngre än ett beslut i regionfullmäktige.
Frågan om lovfritids är en mycket liten politisk fråga. Utan att veta hur verksamheten har marknadsförts kan man konstatera att den utnyttjats väldigt lite. Två barn till en kostnad av 5 000 kronor per gång.
Varför ska då regionen hålla på med sånt som ingen vill ha? Min motfråga blir, varför inte hjälpa det fåtal för vilka tjänsten är värdefull då alla inte kan ta ut semester på alla skollov.
Tjänsten finns redan och den som använder den betalar för den.
Fullmäktige ville ha en mer begriplig utvärdering än den summariska som anges ovan.
Är det två barn som använt lovfritids två gånger? Eller två barn som haft lovfritids varje lov? Är kostnaden regionens brutto- eller nettokostnad? Familjerna har ju betalat för sin fritidsplats så det finns även en intäkt. Vad består kostnaden av: administration eller personalkostnader? Hur stor blir den tänkta besparingen?
Det mest problematiska är inte kostnaderna utan att tjänstemän och politiker anser att de kan strunta i att genomföra regionfullmäktiges beslut.
Det finns tyvärr ett exempel till på beslut i regionfullmäktige som i annan instans (tekniska nämnden) bedömts som ogiltigt. I budgeten för 2017 avsattes fem miljoner för belysning på landsbygden. Ett beslut som den rödgröna majoriteten nu menar inte går att genomföra.
Jag tycker att den demokratiska kompassen behöver en grundlig kalibrering. Respekten för demokratiskt fattade beslut måste vara orubblig.
Ibland kan fattade beslut visa sig vara svåra eller omöjliga att genomföra.
Men att bara avfärda beslut utan att nya beslut fattas i laga ordning, det är en dålig ordning.
Kanske skulle Region Gotland önska ångervecka på ett annat beslut, det att säga nej till Nordstream 2 att hyra hamnen i Slite.
Nu får Karlshamn klartecken av regeringen medan de säkerhetspolitiska riskerna för Gotland sägs kvarstå.
Nu hyser jag, till skillnad från en del andra, tilltro till svensk försvarsmakt. Inte för att den är ofelbar men för att jag är säker på att dessa experter vet mer om det faktiska läget än någon annan i landet. Jag lyssnar alltså hellre på ÖB än valfri debattör.
Men nog är svängningen för Karlshamn värd ett höjt ögonbryn.
För att Gotland inte ska ångra sitt beslut att säga nej (efter stark inrådan av regeringen) gavs löften om ”ytterligare regionalpolitiska åtgärder”.
Jag läste att regionstyrelsens ordförande Björn Jansson (S) hoppas detta ska infrias genom fler platser på Uppsala universitet Campus Gotland.
Jag hoppas att även dessa resurser fördelas med bred förankring, inte minst på norra Gotland där konsekvenserna blir som mest märkbara.