Ledare: Det rådde politisk enighet

Jag kan förstå frustrationen över att ständigt bli ifrågasatt och avkrävas ansvar av dem som inte själva behöver lyfta ett finger för annat än att peka med.

Men jag kan också bli trött på alla som påstår att kritiken mot den rödgröna majoriteten bara är ett politiskt spel från oppositionen som inte har några egna lösningar.

När Stefaan De Maecker här nedan påstår att ”Lars Thomsson vill gärna ge sken av att sjukvårdens problem inte hade funnits bara oppositionen hade suttit vid makten” så bidrar det till fingerpekandet som inte leder till något annat än att allt är nån annans fel. Oavsett vem som pekar.

Jag har inte hört någon förneka ”sjukvårdens problem”, eller att Gotland inte skulle vara drabbat av samma mekanismer som övriga Sverige. Det finns, som Stefaan De Maecker skriver, fantastiska orsaker till det stora problemet med att få vårdens kostnader att gå ihop med intäkterna.

Vi lever allt längre och friska dessutom. Forskningen hittar nya mediciner och behandlingar för sjukdomar som för bara något år sedan innebar en dödsdom.

Hur ska vi kunna säga nej till detta?

Det är en diskussion på en helt egen nivå. Det kritiken handlar om nu är inte det som händer sakta men säkert över tid.

Kritiken gäller vad som hänt mellan juni, då alla, inklusive Stefaan De Maecker, stod bakom det beslut som man nu, bara ett par månader senare, anser vara orimligt.

Riktigt så fort går inte utvecklingen.

Det hjälper inte att göra mer av samma när resultaten uteblir. Inget parti kommer undan, de som sitter vid makten nu kan inte bida sin tid för att om två år, i opposition, skylla allt på den nya majoriteten.

Nuvarande opposition kan inte skylla allt på nuvarande majoritet, för fortare än vi anar är det 2018 och med stor sannolikhet har blocken då bytt plats. Men det handlar inte ens om att man inte är överens!

Tvärtom var man överens så sent som i juni. Även om de rödgröna redan då gav sken av att de egentligen inte trodde på sina egna beslut.

Precis som man nu visar att man egentligen, innerst inne, inte ens tror på att det beviljade underskottet på 80 miljoner kommer att räcka.

Att i det läget kräva att oppositionen ska presentera egna förslag är möjligen framgångsrikt för att skapa sig retoriska poänger men i saklig politik är det bara slag i luften.

För oppositionen hade samma lösningar som majoriteten.

Alla var överens, både om budget och ramtillskott som skulle säkra verksamheten. Det fanns för en gångs skull ingen politisk oenighet. För att visa vikten av allvar och tydlighet gick hela fullmäktige fram under ett enat förslag.

Trots att Socialdemokraterna backade stort i kommunvalet 2014 fick de sitta kvar vid makten.

Något som partiet sedan dess verkar uppleva som ytterst besvärande.

Särskilt som alla löften man gav ut om guld och gröna skogar bara Sverige skulle få en ny regering.

Som sagt, det gäller för alla att vara försiktig med vad man önskar sig...