Region Gotland har sedan flera år ett konkret mål att företagsklimatet ska förbättras. Som mätare för detta har man satt upp att regionen ska hamna på plats topp 100 i Svenskt Näringslivs rankning av företagsklimatet.
När denna presenterades i går låg Gotland på 34 plats. Tyvärr från slutet.
På plats 256 av 290 kommuner. Ner åtta platser sedan förra året.
Det är ingen dramatisk förändring men det är en dramatisk trend att Gotland legat runt denna placering under alla år som företagsklimatet rankats.
Som jag skrivit ett antal gånger är jag helt övertygad om att inga dramatiska steg kommer att tas så länge som politiker och andra på ledande positioner i officiella sammanhang avfärdar rankningen som gnäll som saknar grund i verkligheten.
På Gotland har vi en väldigt stor andel företagande och detta ser vissa som bevis för att bilden av det dåliga företagsklimatet inte kan stämma.
Och visst hjälper det för stunden att låtsas som att det jobbiga inte finns. Men när man öppnar ögonen finns det kvar där ändå.
Det fina i kråksången är att vi har hela makten att själva ändra på tingens ordning. Det är ingen naturlag att Gotland ska ha ett dåligt företagsklimat.
Vi har redan de politiska besluten. Vi har redan bestämt att företagsklimatet ska bli bättre.
I juni beordarade regiondirektör Peter Lindvall fram en handlingsplan för hur vi ska nå dit och den skulle vara klar till midsommar.
Det blev den också och förhoppningsvis processas den nu i alla kanaler för att komma upp på offentlighetens bord inom kort.
Det ska dock inte behövas nån handlingsplan för att alla politiker och tjänstemän i alla sammanhang ska markera vikten av ett gott företagsklimat. Det måste bli slut på bortförklaringarna och avfärdandena.
Precis som med allt måste man först erkänna ett problem, annars kan man ju aldrig lösa det.
Handlingsplanen måste innehålla något annat än det vi bestämt tio gånger förut. Att handläggningen ska gå snabbare och att regionen ska bli mer tillgänglig.
Vi kan stapla alla goda intentioner tills de når molnen, men om inget förändras i relationen mellan företagen och myndigheterna kommer inget att ändras.
Alla behöver stärkas i sin roll, företagen i vad de har att förhålla sig till, tjänstemännen i handlingsutrymmet inom lagens gräns. Att det inte är otillbörligt stöd att ge goda råd i en handläggning.
Vi får sällan några konkreta exempel på vad företagarna upplevt som skapar det dåliga klimatet men ibland blir olika fall kända i nyhetsrapporteringen.
Som när en myndighet lägger ner väldigt mycket resurser på ett par lampor på en butiksfasad (Alyhr). Eller när politikerna i ena stunden gör studiebesök och håller tal om hur de hyllar ett företags utveckling för att i nästa stund bestämma om regler som sätter stopp för hela verksamheten (Gotlandssnus).
Det vi säger måste gå i takt med det vi gör.
Så länge det finns nyckelpersoner som inte tror på att det råder ett dåligt företagsklimat kommer klimatet inte att förändras.