När jag ser klippet med moderaten som i tron att han bara testar utrustningen ber en S-minister att dra åt h---e och kallar henne hora, då skäms jag nåt så fruktansvärt för hela mänskligheten.
Eller snarare en del av den.
Det handlar inte om någon orutinerad ungdomsförbundare utan om partiets digitala kommunikatör som också är kommun- och landstingspolitiker.
Hade det varit på SD:s kansli hade, tyvärr, inte många höjt på ögonbrynen. Det är exakt samma mentalitet och klimat som visas upp i all sin eländighet.
Man säger inte såna saker, ens på skoj, om man inte vet att det är okej. Moderaten fick omedelbart sparken men de som skrattade så de höll på att kissa på sig, har förmodligen jobbet kvar.
Det pratas mycket om ”eliten” eller ännu hellre ”pk-eliten” och det är legio i dessa tider att understryka att man förstår människors utsatthet och att ”etablissemanget” måste förstå det ena och det andra.
Men om detta är alternativet så är det nog inte bara förståelse som behövs.
I grunden handlar allt om försök att skämta. Ministern skämtade om att män inte bör ha rösträtt när det visade sig att Trump stod som vinnare i presidentvalet.
Ett skämt som oroväckande många valde att ta på allvar och spred vidare som om det vore ett S-utspel.
Moderaten försökte så klart också att vara rolig. Var och en får avgöra vilket skämt som var roligt och inte.
Som minister måste man förstå att allt man säger kommer att missförstås och användas av dem som vill få en att framstå i dålig dager. Samtidigt är det ju sant och inte ett skämt att Trump och Åkesson röstas fram av framför allt män.
Att be en minister dra åt h---e och kalla henne hora är i en helt annan nivå. Det är svårt att kalla det humor.
Moderaterna har valt att växla in på ett ”tuffare tag-spår”.
Borta är Reinfeldts öppna hjärta och tillbaka är de hårdare tagen. Att då få denna skandal på halsen måste anses som oerhört dålig tajmning. Inte för att det finns bra tillfällen för skandaler men det stärker bilden av att avståndet mellan M och SD numera är mätbart.
Inte bara M har anledning att se över sitt tonläge i framför allt sociala medier. De flesta är överens om att tonläget behöver skruvas ner och USA-valet blev en nyttig väckarklocka för många.
Men tonläget handlar inte bara om hatiska och kvinnofientliga kommentarer, det handlar också om att vara noga med fakta, att svara på frågor och kritik istället för att bygga halmgubbar.
Det måste finnas något mellan en föraktad elit och totalt intellektuellt mörker.
* * *Erik Fransson på Gotlands Folkblad har gjort ett gediget grävarbete och lyckats få fram hur mycket dolda partistöd de olika partierna får. Detta anser han är ett svar på min kritik om att LO och S är förenade organisatoriskt, trots att en majoritet av deras medlemmar inte röstar på S.
Vill man inte förstå så vill man inte.
Men det vore åtminstone välgörande med en källa på det Erik Fransson presenteras som fakta. Liksom det vore bra med en källa på påståendet att jag anser att LO/S-äktenskapet är ”värre” än dolda partistöd.