Skulle svårt sjuka gotlänningar nekas vård om vi hade en borgerlig majoritet i Region Gotland?
Det är den rödgröna majoritetens huvudbudskap när deras förmåga att hålla sina egna beslut ifrågasätts.
Det talas mycket om att höja nivån på det politiska samtalet i dessa dagar men denna retorik är inget bra exempel på detta.
I lördagens GT uttryckte sig regionrådet Meit Fohlin (S) så här på Gotlands Folkblad: ”Alliansen menar att vi inte borde ge sjukvården och socialtjänsten mer pengar utan istället liksom strunta i behoven. De tycks tänka att behoven nog egentligen inte finns och att vi därför inte ska ge”.
Nu vet ju Meit Fohlin självklart att det hon skriver är ren retorik och inte något som har med något allianspartis konkreta förslag och politik att göra. Men har man inga andra argument så får man ta till det man har.
Det är dock inte särskilt konstruktivt om man vill få medborgarnas förtroende.
Det är förvisso intressant att veta vilka förslag och idéer den borgerliga oppositionen har, men viktigare är att få svar på vilka lösningar den rödgröna majoriteten har för att värna vår välfärd långsiktigt.
Men det budskap som ges gång på gång är att detta ligger utom all politisk kontroll.
Man hoppas att de 121 miljoner i tillskott som sjukvården fått ska räcka, men samtidigt säger man att det kan ingen veta om det gör. Allt beror på omständigheter vi inte kan rå på.
För alla utom sjukvården gäller dock andra regler. Att kalla det att värna välfärden övergår mitt förstånd.
Å ena sidan anklagar man oppositionen för att inte ha några förslag, å den andra att de förslag de har redan är igångsatta, å den tredje att deras förslag är dåliga.
Det är ganska klart vilken förhoppning de rödgröna har. Man vill ha en bild av att majoriteten vill satsa på välfärden medan oppositionen tycker att gotlänningar ska ha sämre vård än övriga landet.
Det är lättare att vinna val på detta än att säga som det är: att det man struntar i att ta tag i nu, sätter hela välfärden på spel inom en inte alltför avlägsen framtid. Men då kommer troligen en annan majoritet att tvingas ta tag i detta dilemma.
Jag tycker det finns fog för den kritik som framfördes från majoriteten om att oppositionen i nämnden inte haft något att invända mot att budgeten inte hålls och att tillskott från regionens andra verksamheter krävs.
Det finns en politisk hederlighet i att vara konsekvent i sina beslut.
Här saknas tyvärr ett synligt engagemang från ledamöterna i nämnderna, de som sitter med sakkunskap och inflytande. Oavsett vilket ämne det handlar om är de partiernas talespersoner som yttrar sig.
Det är en demokratisk brist och den gäller inte bara oppositionen, utan generellt. Här behöver alla partier bli bättre på att låta fler röster höras och fler enskilda ledamöter behöver bli bättre på att profilera sig inom sina politikområden.
Hannes Müller, Klintehamn, intog så sin stol i fullmäktige. Hans första insats som politiker visade sig vara ett försök till politisk markering gentemot den lokala fria pressen.
Detta i en interpellation till Björn Jansson med uppmaning att Region Gotland ska bojkotta Gotlands Media som företag för att vi inte rapporterar om verkligheten utifrån Hannes Müllers önskan.
Det ger onekligen en del väldigt obehagliga associationer.
Jag vill passa på att korrigera mig själv som i gårdagens ledare befarade tre tomma SD-stolar i fullmäktige.
En av dessa har sedan förra mötet innehafts av Eva Pettersson, så nu är två av tre SD-mandat fyllda.
Till sist: det var oerhört behagligt att lyssna till ett möte där debatten fick stå i centrum tack vare en tydlig och professionell ledning.
Tack för det.