När regionfullmäktige i dag sammanträder kommer det inte bara att handla om ärendena på dagordningen.
Den rödgröna majoriteten har ännu ett tillfälle att visa att man tar situationen på allvar. Att vår framtida välfärd hänger helt och håller på hur vi hanterar nuläget.
Att vi inte tänker acceptera att framtida generationer får betala priset av att man inte har modet eller kunskapen att fatta beslut som man sedan står fast vid. Även när det börjar blåsa.
Jag blir dock lite orolig att så inte kommer att bli fallet när jag läser Ola Lindvalls debattinlägg här nedan.
Ekonomin är överordnad, om inte annat är budskapet tydligt från regionledningen. Men när detta i praktisk handling senare inte visar sig stämma skickar det signaler om att det inte är riktigt så allvarligt ändå.
Kanske är det därför som socialnämnden, trots ett stort prognostiserat underskott, beslutar om utredningar som tar både tid och pengar i anspråk.
Sex timmars arbetsdag är så vitt jag kommer ihåg inget vallöfte från de rödgröna. Det finns inget parti som aktivt driver frågan.
Det finns alltså inga förväntningar att uppfylla. Debatten om för- och nackdelar med sex timmars arbetsdag är klart värda att föra vidare.
Men i en hårt trängd socialnämnd där pengarna inte räcker för vård och omsorg av våra gamla och sjuka är det inte en prioriterad fråga.
Dessutom går den stick i stäv med regionledningens ”tydliga” direktiv.
Glädjande är också att Gunnel Lindby (C) tar upp en av mina hjärtefrågor i en interpellation. Nämligen den att många personer bor på Gotland i huvudsak och enligt Skatteverkets regler egentligen borde vara skrivna här och därmed bidra till skattebasen.
Här finns en svår balansgång. För alla som bor här bidrar ju till vår ekonomi även om de inte är folkbokförda här.
Frågan hamnar också lätt i en fråga om ökad statlig kontroll vilket oftast inte är önskvärt och nog oftast skapar mer bekymmer än det löser problem.
Nej, det handlar nog mer om morötter och information.
Här tror jag Gunnel Lindby är helt rätt ute när hon efterlyser att regionen borde undersöka orsakerna närmare.
Det är lätt att ha principiella inställningar som att chefer som jobbar på Gotland också ska vara skrivna på Gotland. En grundprincip som jag instämmer i.
Men enskilda chefer fyller ingen vision om 65 000 invånare, flera av dem håller sig ju också kvar här även när deras tjänster upphör.
Mer att hämta har vi i gruppen deltidsboende som bor här stora delar av året men av olka skäl valt att inte skriva sig här.
Hur många är de till att börja med? Av olika uppgifter från företag som har anledning att ha koll på antalet hushåll verkar det vara fråga om tusentals.
Om inte regionen har råd/mandat att lägga sig i denna fråga vore det ett ypperlig ämne för ett studentarbete på lämplig utbildning.
För vad vi i slutänden kan påverka och inte är en sak, informationen om läget har ett stort värde i sig.