Vissa frågor är så stora och komplexa att det är väldigt svårt att ha en tvärsäker åsikt om dem. Samtidigt är det just dessa stora och komplexa frågor som en ledarsida bör ta ställning i.
Precis när jag börjat skriva ledare i GT var frågan om Nordstreams första gasledning aktuell för beslut.
Jag var principiellt emot projektet redan då, men också införstådd med det svåra att ha sakliga grunder för att stoppa den. Speciellt från lilla Gotland.
Dåvarande opposition i riksdagen kritiserade den dåvarande regeringen för beslutet att säga ja till ledningen. Dåvarande riksdagsledamoten för Socialdemokraterna, Christer Engelhardt, sa till exempel så här: ”Jag tycker det är fegt av regeringen att inte säga nej”.
En inställning som delades av hans parti på riksplanet som kallade regeringens beslut för att ”fega ur”.
Nu är dåvarande opposition i majoritet och håller en extremt låg profil i hur man ställer sig till en andra gasledning. Av samma bolag till största delen ägt av ryska staten.
Men i ett helt annat säkerhetspolitiskt läge. Sedan den förra ledningen lades ner har Ryssland annekterat Krim och höjt tonläget ordentligt, inte minst emot Sverige.
Precis som förra gången lockar gasbolaget med pengar till Gotland. Många sköna miljoner som skulle kunna användas till att säkra en reservhamn för färjetrafiken.
Redan förra gången gav denna koppling en fadd smak i munnen, i dagsläget blir det direkt osmakligt.
Om det var fegt att säga ja till den första gasledningen finns nu alla möjligheter att visa mod genom att säga nej.
Om det ansågs att den förra regeringen fegade ur kan man undra vad man ska säga om regionstyrelsens ordförande, Björn Janssons (S) inställning. Han vill inte ens erkänna att det finns ett säkerhetspolitiskt dilemma. Han ser Nordstream och Gazprom som vilka företag som helst, nemas problemas.
Det är verkligen ingen självklarhet, inte nu och inte då, att man kan stoppa projekt som uppfyller de regler som finns för dessa.
Men att inte ens kännas vid det problematiska, det är inte seriöst. ”Vi kan inte diskriminera företag bara för att det är ryskägt” säger Björn Jansson till helagotland.se angående frågan om uthyrning av hamnen i Slite.
Nej, självklart inte. Men man kan säga nej om man har saklig grund för det. Till exempel om man anser att det innebär en ökad säkerhetsrisk eller att man behöver ha full tillgång till hamnen för egen del.
Det är ingen konspirationsteori att anta att ryska staten skulle ha nytta av närvaron på svenskt territorium för annat än lagra rör.
Å andra sidan skulle det ge den svenska staten ett ypperligt tillfälle att hålla koll på den ryska närvaron för sina behov.
Ungefär här hoppas jag att läsare och skribent kan enas i en lättnad över att det inte är amatörmässiga analyser som denna som ligger till grund för Sveriges och Gotlands inställning i frågan.
Det här måste avgöras av dem som vet bäst i frågan.