En enad omvärld fördömer med berättigad avsky attentatet mot en tidningsredaktion i Paris där i skrivande stund tolv människor mördats, tio anställda på tidningen och två poliser. Det stärker förmodligen snarare än skrämmer attentatsmännen som ser sig som martyrer och hjältar. De hämnades profeten, skrek de enligt uppgifter i en rad olika medier under gårdagen.
Tidningen Charlie Hebdo är en satirtidning med vänsterprägel som nyligen häcklat IS-ledaren Al-Baghdadi och man hade även utkommit med ett specialnummer då man döpt om tidningen till ”Charia Hebdo”, en ordlek för att anspela på islamisk lag, sharia.
Fördömandet var också tydligt från den muslimska världen.
I DN berättar tidningens korrespondent Magnus Falkehed om imamen, Hassen Chalghoumi, som liknar gärningsmännen vid djävlar: ”De är jihadister och terrorister som hotar vår frihet. Vad de gjort har inget med islam att göra. Mina tankar går till offren och deras anhöriga”.
Dådet kommer självklart ändå att spä på de islamofobiska vindarna i världen, nyanser och fakta har svårt att tränga igenom, i vissa grupper vill man inte heller ha några nyanser, som bekant. De vidrigheter som utförs av anhängare till den Islamiska Staten går inte förstå, och behöver det inte heller. Folkmord och terrorism ska fördömas och stoppas, inte förklaras och förstås.
Och trots att dessa illdåd talar till våra allra mest ociviliserade sidor får vi inte falla för samma metoder. Hämnd och hat är naturliga känslor men om de övergår i handlingar bidrar det bara till fortsatt våld.
Straff för de vidriga brott som begåtts ska dock utdömas. Efter dådet mot Charlie Hebdo deltar 3 000 poliser i jakten på gärningsmännen, kanske är de redan gripna när denna tidning kommer ut.
Anmärkningsvärt är att dådet kunde genomföras eftersom den redan tidigare hotade tidningen jobbade under polisens beskydd. Ändå kunde alltså ett antal tungt beväpnade och maskerade män ta sig in på redaktionen och döda de flesta som jobbade där.
Så fullkomligt vidrigt och ofattbart.
Charlie Hebdo är inte en stillsam humortidning med lite lagom fräcka skämt. Tidningens satir är oerhört provocerande och somliga beskriver det som mer kränkningar än satir av till exempel religionen islam.
Men islam tål de grova skämten, det är islamisterna som inte tolererar yttrandefrihet och det fria ordet.
Därför är omvärldens agerande oerhört viktigt.
Även om vi inte skrattar åt skämten måste vi försvara dem om vi tror på yttrandefrihet. Och det gör vi ju, de flesta av oss.
Därför är det också avgörande att med kraft motverka varje steg att inskränka denna grundsten i vår demokrati. Vi har i dag ett parti i riksdagen som lägger förslag i akt och mening att politiskt styra till exempel public service.
Man måste få skämta om vad som helst, den dag nån sätter upp regler för vilken makt som inte får häcklas, då är vi illa ute.
Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, uttryckte det träffande på Twitter: ”Man måste inte kränka folk, men man måste ha rätt att göra det”.