Den här texten kommer säkert av en del att uppfattas som populistisk, medan andra ser den som realistisk. Det gäller regionens ekonomi. År efter år matas vi med budskapet att läget är kärvt och krav på åtstramningar.
Omvandlas orden till en familjebudget, så förknippar jag dem med tillfälliga åtgärder för att komma i balans. För det går inte att ständigt leva med besparingar och neddragningar. Då måste budgeten revideras och konsumtionsmönstret förändras.
Ibland undrar jag därför om inte samma tänk behövs inom regionen? För det känns som de årliga budgetarna inte är realistiska, när orden ”besparingar, åtstramningar och nedskärningar” är ständigt återkommande.
Varje gång hotet om nedskärningar kommer på tal nämns skola, vård och omsorg och risken för personalminskningar ”på golvet” – alltså minskad lärartäthet och färre hemtjänst- och vårdpersonal.
Aldrig någon diskussion om minskning av administrationen eller alla strateger. Känns ibland som en tjänst på ledningsnivå är en tjänst för evigt, medan samma tänk inte råder för medarbetarna på fältet.
För att återvända till familjebudgeten är det lätt att konstatera att alla har sina drömmar, även om de inte alltid går att förverkliga.
Ny bil, semesterresa till solen och annan dyrbar konsumtion ryms inte i många familjebudgetar och förblir därför bara just drömmar.
Lite så är det nog också med vissa av regionens projekt. Har vi egentligen råd att exempelvis anlägga en kryssningskaj när ekonomin hotar en tillfredsställande basal service?
Service som räddningstjänst och ambulansverksamhet över hela ön inom rimlig tid. Fungerande sjukvårdsinrättningar och skolor utanför Visby och en kollektivtrafik med linjesträckning anpassad efter dagens pendlingsmönster.
Bara några exempel, det finns många fler.
Beslutet om kryssningskajens förverkligande togs i höstas och arbetet fortskrider nu. Finansieringen är till viss del löst genom hyreskontrakt med Copenhagen Malmö Port (CMP).
Byggkostnaden beräknad till minst 250 miljoner kronor. Jag skriver minst 250 miljoner, eftersom anläggningar i den här storleksklassen sällan klarar budget. Det dyker alltid upp okända faktorer under byggtiden och när det väl är igång måste det till varje pris fullföljas.
Nu vet jag att många projekt kan delfinansieras med EU-medel, men det handlar om just delfinansiering. Regionens skattebetalare måste skjuta till ansenliga belopp för att ro dem i land. Ett argument som också ofta används för att få ingång kostsamma satsningar är att ”satsa sig ur krisen”.
Åter till familjebudgeten. Ett sådant tänk där hade förmodligen betraktas som rena katastrofen av en familjeekonom. Därför är det nog bäst att många projekt förblir just drömmar till förmån för en fungerande basservice för regionens invånare. Populism eller realism?
Drivkraften när man producerar ledarsidor är att skapa debatt, delge sina visioner och kommentera aktuella frågor. Det handlar inte om att klaga, men däremot att ifrågasätta och det kanske inte alltid är så bekvämt för alla. Men det är ju inte heller avsikten.