Hösten har varit enormt präglad av regeringsförhandlingar, något som det här landet inte är vant vid. Jag inser att Centerpartiet utåt får klä skott för detta och att det framställs som om vi bara säger nej. Vi som följer processen nära ser att det verkligen inte är så, ingen har jobbat hårdare för att få till en regering än Annie Lööf. Centerpartiet och Liberalerna är också de enda som förflyttat sina positioner i förhandlingarna, det är framför allt andra partier som sagt nej till alla de lösningar som prövats.
Sverige behöver verkligen en regering nu, det visar inte minst budgetprocessen när en reservation från M och KD faller ut som statsbudget. Hela systemet är riggat för att en regering ska lägga fram ett väl förberett och underbyggt förslag till budget. Det har aldrig varit avsett att enskilda partimotioner, som givetvis inte kan vara lika underbyggda eftersom de har en bråkdel av personresurser i jämförelse med regeringskansliet, ska bli en statsbudget.
Min bild av regeringsförhandlingarna just i dag är följande. Alla vill avgöra regeringsfrågan i runda tre, därför var det helt nödvändigt att det nu ges tid över helgerna för att hitta en lösning. Ingen vill gå till den fjärde och sista rundan eftersom riskerna för ett extraval då ökar dramatiskt. Ett extraval skulle vara ett demokratiskt misslyckande av gigantiska mått och påtagligt skada tilltron till parlamentarismen i Sverige.
Med mina ögon så är alla bra regeringslösningar blockerade nu, kvar finns endast två sämre alternativ. Men som i övriga livet väljer man då det minst dåliga alternativet. Vilket alternativ det blir lär avgöras de kommande veckorna när nu Ulf och Stefan äntligen gemensamt får tävla om mandatet.
När jag ser tillbaka på 2018 för egen del så är det med stolthet och ödmjukhet jag inser att det har varit ett väldigt bra år. Personligen satte jag upp tre stora utmaningar för 2018. Att åka mitt 17:e Vasalopp i början av mars, att springa London maraton i slutet av april och att erövra ett riksdagsmandat i valet den 9 september. Samtliga tre mål är uppnådda, det var verkligen inte givet på förhand.
Är ännu överlycklig och stolt att jag fått gotlänningarnas förtroende att som en av två få företräda Gotland i riksdagen. Känner att jag kommit in i riksdagsarbetet bra nu. De flesta nya praktiska rutiner är på plats som resor, boende, voteringar, anföranden och alla dessa oändliga tekniska system. Upplever också att jag tagit plats i Centerpartiets riksdagsgrupp på ett bra sätt, vi gotlänningar har alltid en speciell förmåga att sticka ut.
Ett sätt att markera Gotlands centrala plats i tillvaron är att bjuda på Gotlandsdricke. Därför har jag denna vecka åkt färja så att jag kan få med mig två dunkar av den Thomssonska dricken. En dunk till Centerpartiets riksdagsgrupp och en dunk till kungen som är en stor älskare av gotlandsdricke. Detta är mitt bidrag till det gotländska varumärkesbygget!
Till sist vill jag tillönska alla gotlänningar en riktigt god jul och ett gott nytt 2019.