Rätten att få uttrycka sin åsikt utan att bli utsatt för censur hör till den självklara principen i en liberal demokrati. När människor hotar det fria ordet huggs långsamt demokratins grundpelare av.
Extremister och diktaturer har genom historien fruktat det fria ordet och de gör så än i dag.
I områden styrda av terrororganisationen Daesh (Islamiska Staten är inte en stat. Det är en terrororganisation. Därav bör man benämna den med Daesh och inte IS/ISIS som legitimerar deras sak) i Irak och Syrien avrättar man aktivt journalister (såväl utländska som infödda) och man hotar ständigt regionala satirprogram som hånar jihadisterna.
I Sverige bör vi nu fundera på hur vi ska se över våra lagar och beredskap när vi i dag har över 200 Syrien- och Irak-krigare och antalet som åker för att kriga med Daesh enbart ökar.
Turkiet, Kina och Iran toppar världens ofriaste länder när det gäller pressfrihet. I Ryssland mördades den kända journalisten Anna Politkovskaja 2006 för sin granskning av Putinregimen.
Venezuela är ett annat hemskt exempel på ett land som inte respekterar yttrandefriheten där teve- och radiokanaler stängs ner bland annat för att de gjort satir på Hugo Chavez.
Det som hänt mot den franska tidningen Charlie Hebdo i Paris är ett fruktansvärt och oacceptabelt angrepp mot oskyldiga människor och det fria ordet.
I Sverige hyllar jihadister det som hänt på Facebook och via andra kanaler.
De förstår att det kommer slå hårt mot oskyldiga muslimer och det fruktansvärda är att de njuter av att vanliga muslimer anklagas. Deras syfte är att skapa mer hat och att spä på konflikter. De älskar det och jag avskyr verkligen det.
Efter det som hänt i Frankrike hoppas jag att vi lärt oss en läxa. För när vi viker oss för intoleranta som vill censurera det fria ordet går vi bara extremisternas väg, och det tjänar inte det fria samhället på.
Nu går mina tankar till de mördades familjer och till det franska folket. Det är företeelser som terrorism och extremism som ska tystas, icke det fria ordet.