I måndags var det fullmäktige utan några stora politiska skiljelinjer. Oppositionen stred för ett ord i fastighetspolicyn samt om en motion skulle vara besvarad eller avslagen.
Efterdebatten i olika media har varit betydligt tuffare och i min mening på en alldeles för låg nivå. Detsamma om olika nämnders behov av pengar.
Oppositionen mullrar hårt för att mer pengar löser problemen. Vi i alliansstyret ser att förändring är vägen framåt. Efterdebatten har här bitvis varit på en låg nivå, men ”when they go low, we go high”.
På torsdag är det en mycket viktig fråga uppe i regionstyrelsen, den om mäns våld mot kvinnor. Dokumentären om Josefin Nilsson har bryskt aktualiserat frågan.
Hur ärren efter våldet sitter i fysiskt och psykiskt långt efter händelsen. Hur den drabbade livslångt straffas med värk i både kropp och själ.
Jag minns hur kalla kårar gick längs ryggen och hur iskall föreställningen ”Systrarna sisters” blev när Josefin satt i trappan och berättade om det som visade sig vara självupplevt.
Ingen, absolut ingen, ska behöva vara rädd för någon som man är eller har varit tillsammans med.
Men våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem. Det kan förekomma i alla typer av nära relationer, vanligast är att kvinnor drabbas. Det är oacceptabelt.
Hela samhället måste bli bättre på att upptäcka våld i nära relationer, hjälpa till att anmäla gärningsmännen och att skydda offren.
Här har metoo-rörelsen gjort skillnad. Vi är fler män som försöker hjälpa till att sätta gränser och reagera på övergreppen. Här kan vi alla hjälpa till att förändra/normalisera värderingar och normer.
Det är viktigt att de som har jobb som kan komma i kontakt med människor som utsatts för våld i nära relationer får kunskap kring ämnet. Förståelse för att till exempel personen som är utsatt kan känna att det är så här livet är.
Att offret känner att situationen är normal, när den är allt annat än normal. Samhället kan möta emot genom löpande utbildningsinsatser till bland annat rektorer, lärare och studie- och yrkesvägledare och andra anställda vid skolor. Så att dessa har kunskap om, och aktivt arbetar mot, sexuella trakasserier, könsrelaterat våld och kränkningar.
Insatser för kunskapsspridning och utvecklingsarbete för att upptäcka våldsutsatthet är centralt i arbetet med skydd och stöd. Särskild kunskap krävs för upptäckt av hedersrelaterat våld och förtryck.
Det är ofta extremt jobbigt och påfrestande att anmäla våld i nära relation. För vissa kan det vara direkt livsfarligt.
Alla som bestämmer sig för att polisanmäla ska kunna känna sig trygga i att få det stöd och det skydd de behöver. När offren känner sig trygga kan de lättare förändra sin situation, och kanske till och med vittna mot en gärningsman.
Ha det gott där ute och stå upp för allas lika värde!