När jag studerade vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, fick jag med hjälp av kunniga professorer lära mig hur svenskt lantbruk påverkar mark- och växtekosystemen.
Senaste tiden har flera forskargrupper vid SLU gått ut med debattartiklar i riksmedia och förmedlat att idisslande djur är viktiga för att säkra inhemska, näringstäta och hälsobringande livsmedel baserade på gräs och cellulosa som människan inte själv kan äta.
Orsaken till SLU:s debattinlägg är att idisslande djur har varit föremål för en allt mer aggressiv och allt för onyanserad och förenklad klimatpåverkanskritik som inte tar hänsyn till idisslarnas stora betydelse för ekosystemen.
Till skillnad från mina professorer verkar inte den svenska klimatdebatten ställa några krav på tillämpad kunskap kring betesdjurens betydelse för ekosystemens funktion.
Idisslande djur är den enskilt viktigaste faktorn för att bromsa förlusterna av biologisk mångfald och krävs för att skapa goda förutsättningar för mångfalden och de pollinerande insekterna som vi behöver för vår livsmedelsproduktion och som möjliggör vår framtid.
Kolinlagringen i mark gynnas av de stora mängder fodervallar som idisslare äter och väger på så vis upp delar av djurens metanutsläpp.
Svenska idisslare påverkar klimatet väsentligt mindre än världsgenomsnittet. Djurens gödsel återför även organiskt material som är viktigt för att bevara matjordslagren. Matjordslagren minskar på många ställen i världen men inte i Sverige på grund av korna.
Vallproduktion minskar också risken för skadeangrepp på andra grödor i växtföljden.
Det gör att man inte får lika stora problem med besvärliga växtsjukdomar vilket är viktigt då klimatförändringarna bedöms öka mängden skadeangrepp.
Alla minns vi också att det var fodervallarna som återhämtade sig först efter årets svåra torka när spannmålsfälten stod sönderbrända.
Det är rent ut sagt ansvarslöst när debattörer med olika intressen vilseleder stadsbor, unga och beslutsfattare kring idisslarnas överdrivna klimathot och som uppmanar folk att sluta äta kött från idisslare och dess mjölkprodukter.
Konsumtion av svenskt kött från kor och lamm är inte alls så dåligt för klimatet som framförs i debatten.
Idisslande djur äter spannmål som inte duger som brödsäd och mjölk- och köttdjursgårdarna är i dag viktiga motorer för fortsatt landsbygdsutveckling.
Vi skulle behöva 120 000 fler kor i Sverige för att åter bli självförsörjande på mjölk.
Tänk vilken utveckling det skulle kunna ge på landsbygden.
Här måste Gotland som jordbrukslän ta ett större ansvar och förmedla varför idisslarna är så viktiga för vårt ekosystem.