Den serviceutredning som gjorts av den nuvarande majoriteten föreslår ett antal serviceorter runt om på ön. Det är bra, men utredningen är i övrigt passiv och defensiv i sina prognoser över utvecklingen på den gotländska landsbygden.
Till grund för de flesta antaganden ligger framskrivning av den utveckling som varit sedan ett antal år tillbaka. En utveckling som på landsbygden har hämmats av återkommande nerdragningar av offentlig service och avsaknad av bostadsbyggande i offentlig regi.
Jag menar att planeringen av framtida serviceutbud på Gotland ska vara offensiv och syfta till att öka attraktionskraften hos de mindre tätorterna runt om på ön.
Genom att göra dessa orter mer attraktiva ökas befolkning och Region Gotland får på det sättet bättre underlag för sina servicefunktioner och bättre ekonomi i verksamheterna.
Den nuvarande majoriteten tycks ha en övertro på Visbys attraktion som boendeort för gotlänningarna.
Men sanningen är att utvecklingen, med ett växande Visby och minskande befolkning på resten av ön, till stor del har styrts av bostadsbyggandet. Under närmare trettio år har Gotlandshem tillåtits att vägra nybyggnation utanför Visby. Det är den politiken som vi nu ser resultatet av.
Med den offensiva landsbygdspolitik som jag vill se bygger vi nya bostäder även i de små tätorterna på landsbygden och vi lägger fast en garanterad lägsta nivå av offentlig service i dessa orter.
Det ger möjlighet och trygghet för de människor som vill bosätta sig, eller bo kvar, på landsbygden.
Landsbygdsbor betalar skatt enligt samma tabell som stadsbor och har rätt till samma service.