Ojämställdheten eller rasismen i världen handlar om den makt en viss grupp besitter. Vem har då makten? Det är frågan som obönhörligen måste ställas.
Civilisationen i vår tid kämpar mot en medeltida värld, tydlig på många sätt i nutid, som i Syrien eller Kongo. En värld dit upplysningstiden aldrig nått, det gäller också Europa.
Att diskriminering och kränkning ser lika ut, i vilken samhällsform vi än lever, var något Gudrun Schyman tydliggjorde. Schyman jämställde norm, struktur och mönster över världen. Aldrig någonsin män sinsemellan. Ett ständigt missförstånd.
Idag blir det tydligt att det finns hela samhällen, det vi kallat subkulturer, mitt inne i samhället med klockrena värderingar av ett medeltida mörker. Och nya samhällen och gemenskaper i samma mörka form skymtar envist fram. Grupperingar ligger där och lurar.
Du behöver inte gå till organisationen ISIS för att tydliggöra en gemenskap eller mörkret. Eller Boko Harams röveri av flickebarn i Nigeria. Samma typ av gemenskap finns i fotbollshuliganism, som fotbollsvärlden trots nya lagliga möjligheter, visar det sig vid närmare granskning håller om ryggen.
Gemenskapen finns i näringslivets behov av att stänga ute kvinnor. Den finns i gangstervärlden och bland fanatiker.
Du kan inte stänga din dörr framför ”fula gubbar” som förr. De kliver rakt in i döttrarnas flickrum utan din vetskap. Samma dova mörker ligger under mobbning på skolor och arbetsplatser.
Små, men världsomspännande samhällen i samhället med egna klockrena värderingar har GT under året presenterat i form av Rotary, Odd Fellow osv.
Det är något extremt lockande i dessa olika slutna organisationer vare sig det är ISIS eller internet.
Allt man utövar är viktigt. Att resa till Syrien för att slåss är viktigt för vissa unga män.
Det handlar knappast om religion. De här gemenskaperna, vare sig etablerade eller gatugäng, sitter snarare på den absoluta sanningen. Allt är på liv och död. Humor existerar inte. Om det finns humor är det mobbningskulturens humor.
För de här sällskapen som finns inne i vårt samhälle, som ett slags dolda varhärdar som plötsligt spricker och sprider sig både här och där, är det grundläggande värden som står på spel. Inte demokratiska värden och metoderna är allt annat än civiliserade.
Individualismen världen över har skapat behovet av förnyade gemenskaper. Nya folkrörelser växer fram. Det har årets valrörelse tydliggjort.
Samhället har inte gått sönder med nyliberalismens övertagande, det har snarare sprängts i bitar.
Ingen hittar längre hem. Överallt råder ett vi, mot dem. Inget vi, existerar dessvärre.