När fastighetsskatten "avskaffades" eller omstöptes till en fastighetsavgift, så konstruerades denna avgift med ett relativt lågt tak vid en knapp miljon i taxeringsvärde. Vid det taket slutade avgiften stiga.
Nu när fastighetspriserna och taxeringsvärdena stiger så får det två effekter.
För det första stiger avgiften enbart för dem med relativt anspråkslösa fastigheter, medan avgiften för dyra fastigheter i attraktiva områden förblir densamma.
För det andra slår alltfler fastigheter i avgiftstaket, och avgiften framstår som alltmer enhetlig. Samma avgift för slott och koja.
Fastighetsavgiften är verkligen inte perfekt. Men minns samtidigt att det gamla systemet hade vidriga effekter. Vanligt folk med vanliga inkomster hade inte råd att behålla eftertraktade fastigheter. Fastighetsskatten drev dem från hus och hem. Eller också lyckades de behålla hemmet, men hushållskassan åderläts på flera tiotusentals kronor varje år.
Det verkligt allvarliga problemet i spåren av fastighetsskattens avskaffande, är att reformen delvis finansierades med en flyttskatt som i dag minskar rörligheten på bomarknaden.