Att ”stampa” på något kan vara att gå till pantbanken och lämna någon ägodel som säkerhet mot snabba kontanter. Och besök på pantbanken brukar ju förknippas med ekonomiska problem. Nu när den stora mediekoncernen Stampen – med Göteborgs-Posten och ett stort antal lokaltidningar – har ansökt om rekonstruktion på grund av stora skulder, så verkar ju namnvalet inte så lite ironiskt.
Säger Stampens situation något om läget för hela branschen?
Nej och ja.
Nej, eftersom Stampens offensiva strategi inneburit att koncernen gjort många och dyra förvärv. Stampen har därmed hamnat i ett unikt utsatt läge, jämfört med andra mediehus som har en betydligt stabilare ekonomi.
Ja, eftersom de övriga lönsamhetsproblem som Stampen brottas med – som vikande betalningsvilja och en minskande andel av den totala reklam- och marknadsföringskakan – även drabbar andra stora medieföretag och koncerner vars verksamhet börjat som och till stor del fortfarande är papperstidningar. Medan politiken käbblat om hur public service ska tvångsfinansieras – med licensavgifter eller via skattsedeln – så framstår det som något av ett lyxproblem för en bransch som upplevt hur hela den ekonomiska basen för verksamheten har förändrats och eroderats. Speciellt som public service tillåtits använda sina licenspengar till att expandera in i de nya marknader där medieföretagen försöker hitta nya intäkter.
Förhoppningsvis kan det väcka liv i en ny mediedebatt, nu när en storägare som Stampen sett sig tvungen att i princip underställa sig tvångsförvaltning.