Alliansregeringen hade ju en tanke med att flytta myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) från innerstaden till norrförorterna Tensta eller Rinkeby. Men flytten var ju aldrig populär bland dem som skulle flyttas på.
Man lyckades förhala flytten över regeringsskiftet och nu har man tydligen lyckats övertyga den nya rödgröna regeringen om att omlokaliseringen inte är lämplig.
Jag kommer att tänka på ett avsnitt ur den utmärkta brittiska politiska komediserien från 80-talet – Yes, Prime Minister. Som ofta handlade om intressekonflikter mellan tjänstemän och politiker. Avsnittet kan ses här:
http://goo.gl/o4ljPP
Arbetsmarknadsministern lanserar en plan som går ut på att flytta 300 000 försvarsanställda från södra till norra England. Det vore bra av arbetsmarknadsskäl – och egentligen bra även av försvarsstrategiska och ekonomiska skäl. Men försvarsministeriet fasar. Inte kan man begära att tjänstemän och höga militärer (och deras fruar) ska flytta så långt från Ascot, Wimbledon och Harrods. Så långt från civilisationen!
Tjänstemännen lyckas få den paranoide premiärministern Jim Hacker att tro att det i själva verket rör sig om en utmaning mot hans ledarskap. Arbetsmarknadsministern är ute efter hans jobb!
Tjänstemännen är framgångsrika så till vida att de lyckas få arbetsmarknadsministern avsatt. Men premiärministern överlistar dem när han bestämmer sig för att genomföra omlokaliseringen i alla fall. Det är dock bara i undantagsfall som Jim Hacker i Yes, Prime Minister faktiskt avgår med segern. Och så är det kanske även i verkligheten?