Hälso- och sjukvårdsnämnden begärde 55 miljoner extra inför 2017. Och nämnden får också 55 miljoner extra. Givetvis. Den rödgröna regionledningen har ju inget annat val. Man har ju bestämt sig för att torgföra en offentlig version där nämnden gör allt som överhuvudtaget kan och bör göras för att få ordning på ekonomin. Och därmed har man i praktiken skrivit ut en bland check. Vill nämnden dra över årets budget med 80 miljoner? Det går fint. Vill nämnden ha 55 miljoner mer nästa år? Jajamensan. Det går finfint.
Jag undrar om inte nämndens ordförande Stefaan De Maecker i dag grämer sig över att han inte högg till med ännu mer. Var går den där smärtgränsen där regionstyrelsens rödgröna majoritet hade slagit bakut? 100 miljoner? 120? Finns det någon gräns? Finns det någon nivå som är så hög att man hade ansett det befogat att byta nämndordförande och ge någon annan chansen? Har de någon annan som tycker att uppgiften är lockande och anser sig vara den vuxen?
Det är ju ingen slump att Socialdemokraterna, med sjukvården som profilfråga, ändå såg till att pådyvla Miljöpartiet ordförandeskapet i nämnden efter valvinsten 2010. Och det kanske vi trots allt ska vara tacksamma över. I dag är det illa, men det kunde vara värre.