Välbehövlig krigsplacering

Gotlands Allehanda2018-01-18 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Sveriges civilförsvar ska byggas upp och fler civila ska krigsplaceras. Detta meddelade justitieminister Morgan Johansson (S) sista dagen på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Det är ett välkommet besked.

Säkerhet kostar och kan inte tas för given. Överbefälhavare Micael Bydén varnar för att nuvarande budget kommer ge minskad försvarsförmåga efter 2020. För att Sverige åter ska få ett starkt försvar bedömer Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) i SvD (22/7) att det krävs ett engångsbelopp på 40 miljarder samt årliga ökningar av försvarsanslaget inom ramen för en normal budgetpolitik.

Upprustningen av totalförsvaret pågår för fullt, och nu har turen kommit till civilförsvaret. Till TT (16/1) säger justitieministern: ”Jag tror att de flesta av oss är beredda att göra oerhört mycket, kanske till med allt, för att bevara vår frihet.” Beslut om krigsplacering är sedan tidigare fattat för Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Kustbevakningen.

Det civila försvaret ska säkerställa att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar, att civilbefolkningen värnas samt bidra till Försvarsmaktens förmåga vid ett väpnat angrepp eller krig i vår omvärld.

Till slutet av 2018 ska nyckelpersoner på alla de 25 myndigheter som är särskilt viktiga för samhället krigsplaceras. Även nödvändig personal på samtliga 21 länsstyrelser omfattas. Det är en viktig signal till medborgarna att mentalt förbereda sig på att bidra till rikets försvar.

Att vara krigsplacerad innebär att ha klart för sig vilka uppgifter man har i händelse av höjd beredskap eller i värsta fall krig. När sådana omständigheter råder ska man vara tillgänglig. Det kan också innebära att man får viss utbildning.

Ännu fler bör dock krigsplaceras. Till exempel har utvecklingen inom informationskrigföring varit påtaglig och behovet av fungerande kommunikation i krigstid bör inte underskattas. Den av regeringen nyligen annonserade myndigheten för psykologiskt försvar bör därför även ges i uppdrag att tillsammans med Försvarsmakten krigsplacera journalister.

Johansson bedömer att folkets försvarsvilja är god. Mycket tyder på att han har rätt. Under Försvarsdagen på Gärdet i Stockholm 2017 deltog enligt Totalförsvarets forskningsinstitut 80 000 personer. Men det svenska folket har länge haft en mer välvillig inställning till landets försvar än vad styrande politiker har haft.

Nedrustningen av civilförsvaret är ett kvitto på den naivitet som har präglat regeringar av alla färger de senaste decennierna. Tidigare statsministern Göran Persson (S) närmast skryter i Min väg, min val (Bonnier, 2007) om hur han lyckats minska Försvaret. Men tiderna förändras och likaså politiken. Det som förut skulle monteras ner ska nu byggas upp igen. Upprustningen av det civila försvaret är efterlängtad och välbehövlig, och medför säkrare strukturer som är till stor nytta både i freds- och krigstid.