En lång drapa av domprost Hermansson på dagens ledarsida. Delvis en uppföljning på gårdagens fantasier, delvis ett försvarstal för Svenska kyrkans engagemang för förföljda kristna.
Han verkar egendomligt oförmögen att ta in att andra människor inte har exakt de uppfattningar som han föreställt sig att de har. Det kan inte vara en god egenskap i hans arbete. Ja, inte i något arbete.
Han verkar egendomligt obenägen att ta in information som inte passar in i hans konspiratoriska teori om att just Birrocitatet – bland alla pressklipp med ofta motstridiga uppfattningar – valts av... ja, låt oss kalla dem för diaboliska skäl.
Han skriver förmanande om svepande kritik och dyngspridning. Det är ju nästan komiskt – och definitivt ironiskt – att han är oförmögen att se bjälken i sitt eget öga.
Men en sak har han uppnått. Varje inlägg från Mats Hermansson hittills har gjort att jag – som är ickereligiös snarare än en "korsfarare" – får en större förståelse för kritiken mot kyrkans ledning.