I år faller det på Vänsterpartiets lott att inleda årets Almedalsvecka. Så sent som för några dagar sedan verkade det som om partiet kanske inte alls skulle dyka upp.
Partiets seminarium har rubriken ”En vård för alla – inte bara för några få”.
I polemik mot vem, frågar man sig.
Partiledaren Jonas Sjöstedts tal i Almedalen föregås bland annat av allsång.
Om jag får gissa så tror jag att man kommer att undvika Internationalens fjärde vers. Den som börjar:
”Båd’ stat och lagar oss förtrycka,
vi under skatter digna ner.”
Vänsterpartiets attityd till staten och skatterna ändrades ju långt innan det blev stödparti för S/MP-regeringen.
För övrigt ter det ju sig som om Vänsterpartiets ofrivilliga utanförskap i förhållande till regeringen blivit mer framgångsrikt än Miljöpartiets innanförskap. Oavsett om man låter opinionssiffror eller sakpolitiskt genomslag vara måttstocken.
Det återstår att se vilka slutsatser partierna drar av detta. Men om jag ska våga mig på en profetia så tror jag att de rödgröna partiernas valkampanjer kommer att vara minst lika separerade 2018 som de var 2014. S/MP-regeringen var ett resonemangsäktenskap. Som visade sig sakna reson.