Inom politiken säger partistrateger ibland att vissa frågor bör undvikas, eftersom det enbart gynnar det parti som uppfattas ”äga” frågan. Att förknippas för starkt med en viss fråga kan dock i sin tur leda till andra utmaningar. Vänsterpartiet konstaterade till exempel efter sin uteblivna valframgång i höstas att partiet närmast hade uppfattats som ett enfrågeparti med sin ”vinst i välfärden”-kampanj.
Politik kräver en balansgång mellan att tala om ”rätt” frågor och att samtidigt behålla bredd. Frågor som enligt mätningar inte uppfattas som viktiga kan om de försummas ändå bli avgörande, vilket frågan om försvaret blev ett tydligt exempel på för Moderaterna. Inför valet i höstas var Moderaterna angelägna om att valet skulle handla om jobb, ordning och reda i ekonomin och regeringsduglighet. Det byggde på formeln om att partiet i mätningar ansetts ha ägarskap i frågorna.
Så hade det emellertid inte alltid varit. Först i valet 2006 visade Moderaterna att de kunde vinna i grenar som länge uppfattats som socialdemokratiska. Det gjorde man bland annat genom att fylla konceptet arbetarparti med nytt innehåll, i form av arbetslinjens reformer. Men när trovärdigheten som byggts upp inför förra årets val inte backades upp av några nya förslag var det vunna övertaget gällande jobb och ekonomi inte längre tillräckligt.
Det handlar inte bara om att se till att väljarna förknippar partiet med vissa frågor. Innehållet är också betydande för att imagen ska bli trovärdig. En tolkning av varför Vänsterpartiet gjorde ett mediokert val, trots debatten om vinst i välfärden, är att partiets politik helt enkelt inte gillades av väljarna.
När den nya moderatledningen nu pekat ut välfärdsfrågorna som nästa område att utveckla politiken inom är det olyckligt att man samtidigt köper en stor del av vänsterns problemanalys. ”Det är orimligt att man ska kunna bedriva skolverksamhet med dålig kvalitet och samtidigt göra stora vinstuttag”, sade Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé till Dagens Nyheter (13/4).
Det finns väl ingen som tycker att kvaliteten ska vara dålig och att företag ska tillåtas missköta sitt uppdrag. Problemet med Tobés goda tanke är att den bekräftar vänsterns spridda vanföreställning att vinst står mot kvalitet. Om det är med den sortens retorik Moderaterna tänker sig att vinna väljarnas uppskattning i välfärdsfrågorna riskerar utfallet att bli det partistrateger ofta varnar för: att andra partier som i större utsträckning uppfattas äga frågan trots allt gynnas.
Förtroendet i de egna leden gällande valfrihet ska, likt försvarsfrågan, inte heller tas för given. Målsättningen att vrida välfärdsfrågorna ur vänsterns grepp kan likväl lyckas, om Moderaterna lägger opinionsundersökningar åt sidan ett slag, gör en självständig analys av problemen och fyller välfärdsbegreppen med eget konkret innehåll byggt på utveckling, mångfald och fler karriärvägar, inte minst för kvinnor.