Till årsskiftet inför regeringen ”fri” entré på statliga museer. Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) anser att det ska locka fler grupper till museerna, som om hundralappen i inträde vore det som håller den stressade barnfamiljen från Mellansverige borta från Hallwylska muséet. I själva verket tvingar hon hela landet att betala för huvudstadsbornas helgnöjen, och skickar samtidigt den sorgliga signalen att museerna inte är värda att betala för.
Av de 18 aktuella museerna ligger nämligen 14 i Stockholm. Hundralappen som (i de dyraste fallen) utgör entréavgiften till de statliga museerna är låg jämfört med en tågresa dit. Somliga svenskar bor till och med så långt bort att de skulle behöva övernatta i huvudstaden.
Miljöpartiet har dock fortfarande inte upptäckt att 7,5 miljoner svenskar faktiskt bor utanför Storstockholm.
Vad som också går Bah Kuhnke förbi är att alla inte är intresserade av museer. Den som inte vill se en konstutställning kommer inte att uppleva ett glödande behov av att rusa till närmaste museum så fort det blir gratis. Hur stjärnögt kulturministern än pratar om att ”göra det enklare för nya grupper att söka sig till museerna”, kan intresse inte trollas fram med subventioner.
Risken är att effekten blir en helt annan. I grund och botten är priser symboler för värde. Entréavgiften symboliserar att det som finns bakom museets dörrar är värt att bevara och beskåda. Det är samma princip som när man köper en bil eller handlar mat: ju lägre priset är, desto lägre kvalitet väntar man sig och desto svalare blir antagligen ens intresse.
Den som blickar bortom Sveriges gränser kan notera hur världsberömda museer, som exempelvis Louvren i Paris, tar ut högre avgifter än de flesta svenska museer. Ändå är de så populära att besökarna köar utanför i väntan på att få komma in. Priser skrämmer inte bort besökare; de visar att något har ett värde.
Genom att ta bort entréavgifterna vid statens museer skickar regeringen istället den motsatta signalen. Vår egen kulturminister tycks anse det orimligt att någon skulle vilja betala en hundralapp – mindre än priset för ett biobesök – för att beskåda Historiska museets vikingautställning eller de kungliga praktvagnarna i Livrustkammaren. Hur väntar hon sig egentligen att det ska uppfattas?
Givetvis kommer många ändå att fortsätta uppskatta sina museibesök. Dessutom kommer de att slippa betala för nöjet. Från och med årsskiftet kan den kulturintresserade stockholmaren skicka notan till den norrländska pensionären som inte kan ta sig till huvudstadens museer och till paret från Sydsverige som hellre vill ha råd med en semester. 80 miljoner av deras pengar vill regeringen spendera på att ta bort entréavgifterna nästa år.
Det är sorgligt att Alice Bah Kuhnke på detta sätt undervärderar kulturen. Världen är full av exempel på hur människor är beredda att betala för den fantastiska blandning av lärdomar och nöje som ett besök på ett bra museum utgör. Vi är många som anser att kulturen är värd att betala för. Andra bör få ha sin nöjesbudget ifred.