Regeringen borde tydligare redovisa vad invandringen till Sverige kostar. Det säger Moderaternas ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson i en intervju med DN (8/2). Hon är dock noga med att framhålla att det handlar om att vara ärlig gentemot väljarna, och varken skönmåla eller svartmåla verkligheten. En inställning som borde vara självklar.
De allra flesta tycker säkerligen att det ska få kosta att hjälpa människor. Men vilken kostnad är rimlig för en hjälp som på många sätt inte fungerar? I en fråga som präglas av känslor och sorgliga livsöden kan det vara svårt att bedöma verksamheten objektivt, och därför kan siffror vara till stor hjälp.
Om de beräknade kostnaderna sedan är höga eller låga beror på vad vi, eller närmare bestämt regeringen, vill ha ut av dem. Problemet är att ingen har satt något tydligt syfte med invandringen. Varför vill vi ta emot människor som flyr från elände och misär? När politiker utgår från att alla tycker att det är vår uppgift att hjälpa till när konflikter uppstår i andra länder gror en misstro mot dem. Därför måste partierna förklara varför de står för att det finns ett värde i att hjälpa dessa människor om man har möjlighet.
Därefter kan vi fråga oss hur vi ska hjälpa till. Ska vi erbjuda alla tillfälligt skydd, för att de sedan ska kunna återvända? Eller är målet att de ska stanna i Sverige och kunna försörja sig själva? Om vi inte sätter ett mål för migrationspolitiken vet vi inte om vi lyckas med den, och således inte heller om det handlar om bortslösade pengar eller en investering.
Trots logiken i att redovisa kostnaderna har Svantessons utspel väckt en hel del negativa reaktioner, även inom Alliansen. Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson hävdar till exempel att det kan leda till att invandrare blir syndabockar för samhällsproblem. Resonemanget vittnar om att Arthursson, liksom många andra, inte kan skilja människorna från systemet.
De som kommer hit och söker asyl stjäl inte pengar från statskassan, utan det är vår regering som har bestämt att kravlösa bidrag är bästa sättet att hjälpa människor på. Om invandringen kostar mer än den smakar, både för invandrarna och för resten av samhället, är det således vårt system och inte människorna som är problemet. De politiker och debattörer som inte förstår denna skillnad ska inte tillåtas att sätta Moderaternas och Alliansens agenda.
Att kräva tydliga kostnadsberäkningar även för invandringen är en återgång till en mer klassisk och ansvarstagande moderat politik. Det får dock inte stanna vid redovisningen, utan ett syfte med migrationspolitiken måste sättas. Först då, när en kurs är satt som alla kan följa, är det möjligt att lösa de problem som finns med vår migrationspolitik.