I juni 2016 tillsattes en utredning för att bland annat undersöka om skyddet av betydande uppgifter för Sveriges internationella samarbeten behöver förstärkas. I september presenterades ett lagförslag som först nu, under remisstiden, har uppmärksammats. Förslaget innebär en inskränkning av yttrandefriheten enligt tryckfrihetsförordningen, som reglerar och garanterar fri press i Sverige.
Utöver de inskränkningar som redan finns i tryckfrihetsförordningen, exempelvis högförräderi, vill utredaren införa utlandsspioneri. Brottet gäller den som publicerar eller röjer en hemlig uppgift som i sig ”medför allvarligt men för Sveriges förhållande” till andra länder eller organisationer. Om avslöjandet är tänkt att skada Sveriges internationella samarbeten eller inte spelar ingen roll.
Även om utredaren påpekar att det endast gäller hemliga uppgifter och att avslöjanden om brottsliga handlingar, till exempel misshandel som begåtts av FN-personal, fortfarande ska vara fria att publicera skapar lagförslaget en rad orosmoln för svenska medier. Den största osäkerheten är att straffbarheten helt hänger på vad andra länder eller organisationer uppfattar som tillräckligt allvarligt för att Sverige exempelvis ska uteslutas, vilket i sin tur bedöms av det aktuella svenska organet. Det handlar alltså om en oförutsägbarhet om vilka handlingar lagen egentligen förbjuder, vilket i sin tur kan leda till att andra länder spelar på detta vid eventuella motsättningar i samarbeten.
En sådan oförutsägbarhet kan göra det svårare för journalister att intervjua personal vid till exempel FN-insatser, eftersom även uppgiftslämnarens skydd inskränks av lagförslaget. Intresseorganisationen Utgivarna har även ifrågasatt varför en skärpning av lagen över huvud taget behövs, eftersom det knappast är ett överhängande problem att svenska medier försvårar internationella samarbeten.
I utredningen beskrivs det efterfrågade behovet i lagstiftningen vara att det nu bara är straffbart att röja uppgifter som direkt hotar Sveriges säkerhet, men inte internationella relationer. Vad som inte nämns är att Sveriges överenskommelser med andra länder ofta är politiskt färgade, av både Sveriges och andra länders aktuella regeringar. Deras känslighet för att hemliga uppgifter publiceras av svenska medier kan därför variera, vilket innebär en inkonsekvens i svensk lag.
Att utredarens syfte varit att förstärka skyddet för Sveriges internationella samarbeten är tydligt, och därför får tryckfriheten stå tillbaka i lagförslaget. Traditionen är dock att grundlagsändringar bara föreslås av en parlamentarisk kommitté vars intresse ligger i just tryck- och yttrandefrihet. Förhoppningsvis sätter den traditionen stopp för det här förslaget.
Tryckfrihetsförordningen ska nämligen skydda svenska mediers rätt att granska och publicera uppgifter om både svenska och utländska regeringar och organisationer. Att försvåra det arbetet inskränker demokratin i dess grund, och kvar blir då mindre av det vi vill skydda.