Under gårdagen kulminerade en konflikt i Fårösund. Jag har kluvna känslor inför den. Jag har sympati för båda parterna – sommarrestaurangen Orlando's Jamaican och dess motståndare.
Bor man exempelvis i vissa delar av Visbys innerstad så tvingas man räkna med att sommarkvällarna och nattvilan inte enbart präglas av ett fridfullt lugn i respektfull tystnad. Men har man bosatt sig i Fårösund så har man väl på goda grunder antagit att det var just detta man skulle få. Och då kan man uppfatta störande ljud som just störande, alldeles oavsett vad gränsvärden och föreskrifter säger.
Å andra sidan känns det oerhört bedrövligt när företagare upplever att de mer eller mindre jagas ut ur en bygd och tvingas söka sig någon annanstans.
Så vad anser jag om Orlando´s? Var verksamheten lämplig eller olämplig där den skulle bedrivas? Jag vet inte. Jag har inte upplevt den.
Men något vet jag. Något är sjukt när stämningen blir så infekterad att somliga går över gränsen. Då tänker jag inte främst på glåpord från enskilda fårösundsbor, utan exempelvis på bostadsrättsföreningen som, enbart på hörsägen, anser sig ha anledning att varna för en "överhängande risk för förekomst av droger". Och när det framställs som att det vore per definition fel med restauranger i bostadsområden, ja då måste jag undra var det är för slags samhälle som man egentligen vill skapa.