En ambivalent valrörelse verkar vänta Socialdemokraterna. Efter att ha utlyst ett extra val, meddelade Stefan Löfven att S och MP skulle gå till val tillsammans med den nedröstade budgeten som gemensam valplattform. Ett par dagar senare, efter att LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson uppmanat Socialdemokraterna att gå till val utan Miljöpartiet, ”förtydligade” Löfven situationen genom att säga att partiet går till val för sig. I måndags sa han efter regeringsöverläggningar på Harpsund att S och MP sitter i regering tillsammans och att de tänker fortsätta göra det.
Det blir allt tydligare att Löfven inte hade någon plan när han utlyste det extra valet. Han håller hela tiden med den som talade sist. Skulle hans utspel grunda sig i en väl förankrad partilinje skulle också fler från partitoppen vara ute och försvara det som sägs. Men varken Mikael Damberg, Magdalena Andersson, Ibrahim Baylan, eller Ylva Johansson syns till. Den enda från verkställande utskottet som uttalar sig är Karl-Petter Thorwaldsson, men han har en annan linje.
På tisdagsmorgonen, dagen efter det snopna medieuppbådet på Harpsund, publicerade DN en intervju med Karl-Petter Thorwaldsson där denne utrycker en önskan om att extravalet ställs in. Enligt LO-basens skadar det politiska kaoset Sveriges ekonomi och hotar jobben. ”Det går inte att räkna bort risken att vi får ett oklart läge även efter extravalet. Vi får redan nu signaler om att investerare drar öronen åt sig vad gäller Sverige. Det är verkligen djupt tragiskt”, säger han.
I Aftonbladet (10/12) citerar journalisten Peter Kadhammar Arvikas kommunalråd, Claes Pettersson (S), som visserligen tycker att det är ”synd att det går åt helvete” för Löfven, men att ”det inte är roligt att rösta på en förlorare”. Enligt Pettersson är Löfven ”borta om två år.” Det bådar inte gott för partiledaren när LO-basen och en hög kommunpolitiker uttalar sig så i valupptakten.
Det var från början svårt att se vad Löfven ville uppnå när han meddelade att ett extra val skulle utlysas. Löfvens agerande gör det mer och mer uppenbart att han handlade i affekt, han var helt enkelt arg.
Efter att budgeten föll har S haft det motigt. Det var visserligen inte enkelt tidigare heller, men nu är det främst på grund av Löfven. Det är en väsentlig skillnad och bådar inte gott inför ett eventuellt val. Backar partiet i valet kommer han vara slut, definitivt som statsminister men sannolikt även som partiledare. Hans bästa chans är därför att avblåsa valet, avgå som statsminister och låta talmannen göra sitt jobb. Genom att överlämna Rosenbad till Alliansen nu kan han hålla sig kvar och sikta på valet 2018 i stället. Det var det demokratiskt riktiga från början och nu verkar det också vara det enda sättet för Löfven att undvika att gå mot sin sista strid.