Är den nya Pisaundersökningen som presenterades i går ett trendbrott? Kommer den svenska skolan i framtida mätningar att framstå som allt bättre i stora internationella jämförelser? Att hoppas på det är inte nog. Det behövs än starkare fokus på kunskaper i framtiden. Det är väldigt långt kvar till toppen av Pisas torn.
Och det saknas ju i och för sig inte orossignaler. Jag syftar då främst på att skillnaderna är stora mellan olika elever i den svenska skolan när det gäller deras kunskaper och färdigheter. Skillnaderna är större än i de andra länderna i mätningen. Spannet är stort mellan de högpresterande och de lågpresterande eleverna. Och det stor skillnad på olika elever beroende på socioekonomisk tillhörighet.
Jag är övertygad om att detta till en stor del beror på bristande arbetsro och ordning. Problem som är olika stora på olika skolor. Och jag tror också att det kan bero på alltför lågt ställda förväntningar och krav, vilket drabbar dem värst som är minst studiemotiverade.
Dessa faktorer är negativa för hela den svenska skolan. Men de slår värst mot elever från hem utan studievanor och elever med inlärningsproblem. Och det slår värst mot skolor där en hög andel av eleverna har dessa bristande förutsättningar.